Budbäraren Malaki: "Jag blev GT:s siste profet"

Budbäraren Malaki skriver till den kvarleva av israeliter som har återvänt, efter sjuttio års fångenskap i Babylon. Han tjänar under Nehemjas tid och efter profeterna Haggai och Sakarja. Templet har nu byggts upp, och Israels folk är tillbaka i det utlovade landet – men faller ändå åter i synd. När den sista boken i Gamla Testamentet avslutas, följs Malakis ord av fyrahundra års tystnad. Tills plötsligt en dag, Guds nästa profet Johannes Döparen – tar upp hans mantel och förkunnar: ”Omvänd er! För himmelriket är nära.”

Detta är den sista av böckerna som brukar kallas de tolv mindre profeterna. Namnet Malaki betyder min budbärare eller min ängel. I den arameiska tolkningsskriften Targum (från andra tempelperioden) sägs författaren vara Esra. Malaki skulle kunna vara en pseudonym för Esra som han använde under senare delen av livet, men detta kan inte beläggas med säkerhet.

Berättelsen om budbäraren Malaki

Malaki var en profet i Gamla Testamentet och den siste av de skrivande profeterna. Han författade sin bok mellan 440 och 400 före Kristus (troligen). Mycket lite är känt om Malaki som person, förutom vad som kan utläsas från hans offentliga budskap.

Malaki skrev (och vi kan anta att han även talade) på ett djärvt och direkt sätt. Han tillrättavisar prästerna och Juda folk för deras synder. Prästerna har försummat sina officiella plikter. Folket har skilt sig från sina rättmätiga hustrur, och gift sig med utländska kvinnor. De tvivlar på Guds rättvisa och försummar att betala tionde – vilket för med sig olika plågor över landet. Men trots att de har svårt att tro det, försäkrar Malaki dem om att Herren Gud fortfarande älskar sitt folk (Malaki 1:2–5).

Malaki har en egen retorisk stil

Profeten Malaki för fram ett budskap om dom över folket, eftersom de inte har lärt sig av konsekvenserna från sina tidigare synder. Han kommunicerar på ett särskild sätt, med egen retorisk stil. På flera ställen gör han först ett påstående, sedan förutser han en invändning från dem som hör honom, och därefter bemöter han den retoriska invändningen. Malaki gör detta åtta gånger i sin bok.

Varje gång använder han samma formulering: ”Men ni säger” eller ”Men ni frågar”. Ett exempel på denna debattstil finns i Malaki 1:6–7: ”Det är ni präster som visar förakt för mitt namn. Men ni frågar: ’Hur har vi visat förakt för ditt namn?’ Genom att offra oren mat på mitt altare.” Malakis bok är en slags dialog mellan Gud och folket – som ett samtal med frågor och svar där Gud säger något, och folket svarar. Detta ger boken en levande och konfronterande ton.

Boken banar väg för Nya Testamentet

Malakis fyra kapitel utmärker sig genom att vara den enda profetiska skrift, som inte slutar i befrielse utan i dom. I själva verket slutar den med ordet förbannelse. En del av Malakis tjänst var att förbereda Guds folks hjärtan och vägen för Johannes Döparen – som sedan skulle bereda vägen för Messias, Jesus Kristus vår Herre (se Malaki 3:1; 4:5). Malakis bok avslutar Gamla Testamentet med en förutsägelse om Messias. Efter det att Malakis tjänst avslutas, går det 400 år utan någon gudasänd profet. Men sedan öppnas Nya Testamentet och en ny dag gryr. Nu framträder både Johannes Döparen och Jesus Kristus. Malakis profetior går i uppfyllelse.

Vad vet vi om Malakis familj?

Nästan ingenting. Malakis bok börjar med: ”En profets ord. Herrens ord till Israel genom Malaki.” Det finns inga bevarade muntliga traditioner om Malakis föräldrar, ursprung eller familj – varken i Talmud, Midrash eller tidiga kristna texter.

Varför blev Malaki den siste?

Det finns flera intressanta teorier – både teologiska och historiska – om varför Malaki blev den siste profeten i Gamla Testamentet, och varför det efter honom följer en period av tystnad på flera hundra år, innan Johannes Döparen träder fram.

En tanke är att profeternas uppgift – att kalla folket till omvändelse och vägleda dem genom kris – var tillfälligt avslutad. Guds uppenbarelse genom profeterna, hade nu förts till en slags fullbordan i väntan på Messias.

En annan teologisk förklaring är att Gud medvetet tystnade efter Malaki, för att skapa ett andligt tomrum där folket skulle längta mer efter honom. När Johannes Döparen sedan träder fram, står han med kraft och tydlighet – som en ny Elia – och många känner igen tiden som rätt.

Efter Malakis död går Israel in i en period av stark prästerlig och lagfokuserad religion, där präster och fariséer blir viktigare än profeter. Lagen (Torah) och traditionen tar nu plats som vägledare. Många tänker att detta är nödvändigt – men att det också gör att utrymmet för Guds direkta tilltal smalnar av. Malaki pekar framåt och avslutar Gamla Testamentet med löftet om en ny Elia (Johannes Döparen) – vilket blir upptakten till Nya Testamentet.

Vad kan vi lära oss av Malaki? Vår AI-robot sammanfattar:

Malaki är visserligen en kort bok – bara fyra kapitel – men den är full av skarpa utmaningar, gudslängtan och hopp om framtiden. Den avslutar inte bara Gamla Testamentet, utan också en lång historia av profeter som kallade folket tillbaka till Gud. Och trots att boken skrevs för över 2 000 år sedan, har den mycket att säga oss idag. Här är några viktiga lärdomar från Malaki:

1. Gud älskar – även när vi tvivlar

Boken börjar med orden: ”Jag har älskat er, säger Herren. Men ni säger: ’Hur har du älskat oss?'” (Malaki 1:2). Folket var kallt, cyniskt och likgiltigt – men Gud börjar ändå med att tala med dem om sin kärlek. Det säger något viktigt:

Guds kärlek är grunden för allt. Även när vi är trötta, ifrågasätter eller glider bort – Gud ger inte upp. Han påminner oss om att vi är älskade först, inte bara kallade att ”bättra oss”.

2. Gud vill ha hela hjärtat – inte bara yttre religion

Malaki konfronterar prästerna och folket för att de gav Gud det sämsta – halvhjärtade offer, trötta rutiner och yttre fromhet utan inre tro. ”Försök ge det där till din ståthållare – blir han nöjd då?” (Malaki 1:8). Gud är inte ute efter en religiös fasad – han söker äkta kärlek, respekt och trohet. Det påminner oss om att Gud ser VAD vi ger – men ännu mer HUR vi ger det.

3. Våra relationer speglar vår tro

Malaki tar också upp att folket varit trolösa mot sina äktenskap – de har skilt sig lättvindigt och gift sig med kvinnor som inte delar tron (Malaki 2:10–16). Tro och vardag hör ihop. Vår relation till Gud kan inte separeras från hur vi behandlar andra människor – särskilt dem som vi står nära. Gud kallar till trohet, både i andlig mening och i våra relationer.

4. Gud är rättvis – även om det inte alltid märks just nu

Folket klagar: ”Var är rätten? Är det ens lönt att tjäna Gud?” (Malaki 2:17, 3:14). Men Malaki svarar: Gud ser. Gud minns. Gud kommer att skipa rättvisa. ”En minnesbok skrevs inför honom, för dem som fruktar Herren och ärar hans namn” (Malaki 3:16). Det vi gör i tro – även det lilla, osynliga – har betydelse. Gud glömmer inte.

5. Gud vill rena – inte bara döma

När Malaki talar om Herrens ankomst (Messias), beskriver han honom som den som: ”rensar som silversmedens eld och tvättar som tvål” (Malaki 3:2). Det är inte först och främst en förgörande dom – det är en rening, en chans att bli förvandlad. Guds syfte är att vi ska bli helade, inte uppbrända i eld.

6. Gud håller sitt löfte – och Messias ska komma

Malaki slutar med orden: ”Se, jag sänder profeten Elia till er innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer” (Malaki 4:5). Detta är en förutsägelse om Johannes Döparen – och därmed en bro rakt in i Nya Testamentet. Det Gud har lovat – det kommer han också att fullborda. Det gäller då, och det gäller idag.

Diskussionsfrågor:

Vad tänker du på efter att ha läst om budbäraren Malaki? Associera helt fritt!
Finns det något du nu blir inspirerad att ändra i ditt eget liv?
Vad vill du be Gud att hjälpa dig med – just idag?

Min personliga bön

Bed ut högt:
”Käre Far i himmelen, tack för de gudsmän som tjänat dig genom alla tider. Hjälp mig nu att med Malaki som exempel, hitta min egen språkliga stil när jag förkunnar ditt Ord. Jag ber också om att jag ska få träna i att alltid lita på din kärlek till mig. I Jesu namn. AMEN.”