Översteprästen Aron: "Jag hade talets gåva"

Aron är en man med talets gåva. När Gud kallar hans tre år yngre bror Mose till att leda Israels folk ut ur Egypten, blir Aron utvald att föra Guds och Moses talan. Gud själv säger om Aron ”Han kan tala, det vet jag”. Aron fungerar som medarbetare till Mose både inför farao, under flykten från Egypten och den långa vistelsen i öknen. Han följer även med en bit upp på Sinai berg när Mose tar emot lagens tavlor, och när tabernaklet är färdigbyggt smörjer Mose Aron till folkets förste överstepräst. Så Aron var inte bara vältalig, han var också andlig. Hur är det med dig, vilken gåva har du fått?

Som gudsman i Bibeln är Aron känd för åtminstone fyra saker. Talets gåva, tjänsten som Israels förste överstepräst, guldkalven han i olydnad lät göra åt folket samt upproret mot Mose som Aron och hans syster Mirjam blev straffade med spetälska för. Vi börjar med att läsa från Fjärde Moseboken 4:10-16 om när Aron blir kallad till att vara mun åt sin bror Mose:

Kallelsen

Mose sa till Gud: ”Förlåt din tjänare Herre, men jag har inte ordet i min makt. Det har jag aldrig haft, inte heller sedan du talat till mig. Orden kommer trögt och tveksamt.” Herren svarade då Mose: ”Vem har gett människan hennes mun? Vem är det som gör henne stum eller döv, seende eller blind? Är det inte jag, Herren? Gå nu, jag ska själv vara med dig när du talar och lära dig vad du ska säga.”

Men Mose vädjade till Gud: ”Herre, jag ber dig sänd bud med någon annan, vem du vill.” Då blev Herren vred på Mose och sade: ”Du har ju din bror Aron leviten. Han kan tala, det vet jag. Han är redan på väg för att möta dig, och han blir glad att få se dig. Tala med honom och lägg orden i hans mun. Jag ska själv vara med både dig och honom när ni talar och visa er vad ni ska göra. Han ska tala till folket för din räkning…”

I Hebreerbrevets femte kapitel läser vi om kallelsen till överstepräst:

Varje överstepräst utses bland människor och har i uppdrag att representera andra människor inför Gud. Han bär fram gåvor och offer för människors synder. Han kan ha medlidande med de okunniga och vilsegångna, eftersom han själv är svag och måste därför bära fram syndoffer både för sig själv och för folket. Denna ära är inget som någon själv tar på sig. Man blir kallad av Gud, precis som Aron blev.

Avfallet

Vi läser vidare i Andra Mosebokens trettioandra kapitel. Här gör Aron både Gud och Mose upprörda genom att han på majoritetens begäran gjuter en guldkalv, som avgud för Israels folk:

När folket såg att det dröjde innan Mose kom ner från berget med Guds instruktioner på stentavlorna, samlades de kring Aron och sade till honom: ”Kom och gör oss en gud, som ska gå framför oss. För vad som har hänt den där Mose som förde oss upp ur Egyptens land, det vet vi inte.” Då sade Aron till dem: ”Ta guldringarna som era hustrur, era söner och era döttrar har i öronen och ge dem till mig.”

Då tog allt folket av sig guldringarna som de hade i öronen och bar dem till Aron. Han tog emot guldet och formade det med en mejsel och gjorde av det en gjuten guldkalv. Och de sade: ”Här är din gud Israel, som har fört dig upp ur Egyptens land.” När Aron såg det, byggde han ett altare framför guldkalven och utropade: ”I morgon är det en Herrens högtid.” Nästa dag steg de upp tidigt och offrade brännoffer och bar fram gemenskapsoffer (till guldkalven). Folket satte sig ner för att äta och dricka, och reste sig sedan för att roa sig.

Upproret

I fjärde Mosebokens tolfte kapitel ser vi hur Aron återigen är indragen i ett uppror, mot både Gud och Mose. Denna gång av sin syster Mirjam (eftersom hennes namn står först):

Mirjam och Aron talade illa om Mose på grund av den kushitiska kvinnan som han hade tagit till hustru. De sade: ”Är Mose den ende som Herren talar genom? Talar han inte också genom oss?” Och Herren hörde det. Mose var en mycket ödmjuk man, mer än någon annan människa på jorden. Genast sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet.” Och de gick dit ut alla tre. Då steg Herren ner i en molnpelare och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit. Och Gud sa:

”Hör nu mina ord. Om det finns en Herrens profet ibland er, ger jag mig till känna för honom i en syn och talar med honom i en dröm. Men så gör jag inte med min tjänare Mose. I hela mitt hus är han betrodd. Jag talar med honom ansikte mot ansikte, tydligt och inte i gåtor, och han får se Herrens gestalt. Varför var ni då inte rädda för att tala illa om min tjänare Mose?” Och Herrens vrede upptändes mot Aron och Mirjam, och han lämnade dem.

Namnet

Aron betyder ”från bergen”, ”högt berg”, ”ryktbar” eller ”budbärare” – och härstammar från det hebreiska mansnamnet Aharon. Namnet är använt i Sverige åtminstone sedan 1290-talet, då det stavades Aaron. Namnet var populärt vid förra sekelskiftet, men var sedan mer ovanligt under större delen av 1900-talet. Under 2000-talet har namnet återigen ökat i popularitet.

Vad kan vi lära oss av av denne gudsman?

Aron växte upp med sin syster Mirjam, medan deras bror Mose blev adopterad av faraos dotter. Aron fick ett spännande liv och en stark kallelse från Gud. Med det sagt hade han uppenbara svagheter. Det verkar som att han var aningen otålig och lite väl lättövertalad. När Mose inte kom ner från berget med Guds instruktioner i tid, lät han göra en avgud – ett substitut för Gud ord (instruktioner). Aron frestades också att tillsammans med sin syster Mirjam, kritisera sin bror Mose – som var Guds smorde ledare över Israel.

Här finns ganska mycket att lära. Dels att stå fast och vänta in Guds timing, dels att inte ta saken i egna händer när Gud vill att vi väntar in hans instruktioner. Arons liv tjänar också som varning för att tala illa om syskon i Herren som är kallade till tjänst. I Hebreerbrevet läste vi om Arons tjänst som överstepräst: ”Han kan ha medlidande med de okunniga och vilsegångna, eftersom han själv är svag och måste därför bära fram syndoffer både för sig själv och för folket”. Det var alltså en fördel för hans kallelse till överstepräst, att han var svag och gjorde misstag.

Får mig att tänka på aposteln Paulus, som också han berömmer sig av sin svaghet när han säger i Andra Korinthierbrevet 12:9-10: ”Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft ska vila över mig”. Vi avslutar med att läsa från Sakarja 4:6 ”Icke genom någon människas styrka eller kraft ska det ske, utan genom min Ande, säger HERREN”.

Diskussionsfrågor:

Vad tänker du på efter att ha läst om Aron? Associera helt fritt!
Finns det något du nu blir inspirerad att ändra i ditt eget liv?
Vad vill du be Gud att hjälpa dig med – just idag?

Min personliga bön

Bed ut högt:
”Käre Far i himmelen, tack för de gudsmän som tjänat dig genom alla tider. Hjälp mig nu att med Aron som exempel, utveckla en karaktär som inte låter sig styras fel av andra människor. Jag ber också om att få träda in i en helig och prästerlig tjänst inför dig. I Jesu namn. AMEN.”

Men ni är ett utvalt släkte och ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. / Första Petrusbrevet 2:9

Översteprästen Aron – fakta och bibelreferenser:

Tidsperiod: (Mose-David) År 1400 – 1000 f.Kr.
Far: Amram
Mor: Jokeved
Syskon: Mirjam, Mose
Relationer: Elisheva (fru), barnbarnsbarn till Jakob (israeliternas anfader)
Barn (4): Nadav, Avihu, Elasar, Itamar
Kända släktingar i Nya Testamentet: Johannes Döparen

Cirka fem kilometer sydväst om staden Petra i nuvarande Jordanien ligger berget Jabal an-Nabi Haroun. Enligt judisk, kristen och muslimsk tradition är denna höjd Arons begravningsplats. Han blev 123 år gammal.

Du kan läsa mer om Aron hos Wikipedia >>

Vi läser om Aron på 347 platser i Gamla Testamentet, här finns listan på bibelställen >>
Vi läser om Aron på 5 platser i Nya Testamentet, här finns listan på bibelställen >>

Aronitiska välsignelsen som kristna och judar använder än idag >>