Kvinnotjusaren Salomo: "Lidelsen är obeveklig som graven"

När han föds får han namnet Jedidja, som betyder ”Herrens älskade”. Som kung får han namnet Salomo från shalom, som betyder fred och kopplar till löftet om hans kungarike. Salomo är känd som en klok och rik man, men tyvärr även som en kvinnotjusare som blir förledd av skönhet och sex. Kung Salomo bygger det första templet, författar ordspråk och tar sig tusen fruar. Men han missar det viktigaste. Hur kunde den som förstod så mycket om livet, gå vilse i sitt eget hjärta? Och vad säger Salomos liv om dina val, din längtan och trofasthet mot det som du innerst inne vet är rätt? Går du också vilse ibland?

Josefos är en judisk historiker, som skriver om Salomo i sitt verk Judiska fornminnen. Där lägger han till detaljer, som att Salomo hade stor kunskap om djur och läkekonst. Utöver detta kommer annars de mest kända berättelserna om Salomo (utanför Bibeln) från Etiopiens nationalepos Kebra Nagast (1300-talet). Där kan vi läsa att drottningen av Saba fick ett barn med Salomo, nämligen sonen Menelik som blev den förste kejsaren i Etiopien. Enligt legenden tog Menelik med sig förbundsarken från Jerusalem, till Etiopien. En lite mystisk detalj kan man tycka, men anses ändå som mycket viktig för den etiopiska identiteten och dess kyrkohistoria.

Kung Salomo har också blivit en symbol för vishet i västerländsk kultur. Många konstverk, operor, dikter och filmer bygger på Salomos liv – ofta med fokus på vishet, hans många kvinnor, rikedom eller hans möte med drottningen av Saba.

Berättelsen om Salomo

Salomo är den tredje och sista kungen över det förenade kungariket Israel, efter kung Saul och kung David. Han är son till David och Batseba, den tidigare hustrun till hettiten Uria, som David lät döda för att dölja sitt äktenskapsbrott med Batseba medan hennes man var vid fronten. Salomo skriver tre böcker i Bibeln. Höga Visan, Predikaren och stora delar av Ordspråksboken. Kung Salomo regerade i 40 år (se Första Kungaboken 11:42).

Vad är höjdpunkterna i Salomos liv?

När han tillträder tronen söker han Gud, och Gud ger honom då en möjlighet att be om vad han vill. Salomo erkänner ödmjukt sin oförmåga att styra väl, och ber osjälviskt Herren om visdom att leda Guds folk på rätt sätt. Som svar på denna bön ger Gud honom vishet, och dessutom rikedom (Första Kungaboken 3:4–15, 10:27). Faktum är att ”Kung Salomo var rikare och visare än alla andra kungar på jorden” (se Första Kungaboken 10:23). Gud ger också Salomo fred på alla sidor, under större delen av hans regeringstid (Första Kungaboken 4:20–25).

En vanlig illustration av Salomos vishet är hans dom i en tvist om vem som var den sanna modern till ett spädbarn (Första Kungaboken 3:16–28). Salomo föreslår att man ska dela det levande barnet i två delar, med vetskapen om att den sanna modern hellre skulle avstå från sitt barn än att se det dödas. Salomo är inte bara vis i sitt styre av kungariket, utan han besitter även en stor allmän vishet.

Kung Salomos visdom är för sin tid, världsberömd. Drottningen av Saba reste ända från Etiopien för att undersöka ryktena om hans visdom och storhet (Första Kungaboken 10). ”Salomo besvarade alla hennes frågor, och inget var för svårt för kungen att förklara för henne. När drottningen av Saba såg all Salomos vishet och palatset han hade byggt, maten på hans bord, hur hans tjänstemän satt, de tjänande tjänarna i sina dräkter, hans munskänkar och de brännoffer han frambar i Herrens tempel – blev hon överväldigad” (Första Kungaboken 10:3–5).

Författare, byggherre och polygamist

Salomo skrev många ordspråk och sånger (se Första Kungaboken 4:32) och fullbordade många byggprojekt (Första Kungaboken 7:1–12, 9:15–23). Han byggde också en flotta av ståtliga skepp, som hämtade tonvis med guld från Ofir (ett land som kung Salomo bedrev handel med – se Första Kungaboken 9:26–28, 10:11, 22). Men kanske var Salomos viktigaste byggprojekt ändå att färdigställa det judiska templet, enligt de instruktioner och förberedelser som hans far kung David hade gjort (Första Kungaboken 6; 1 Krönikeboken 22).

Salomo hade 700 hustrur och 300 bihustrur. Många av dem var utlänningar som på Salomos ålderdom ledde honom till offentlig avgudadyrkan, vilket väckte Guds vrede (Första Kungaboken 11:1–13). I Första Kungaboken 11:9–10 läser vi: ”Herren blev vred på Salomo, eftersom hans hjärta vände sig bort från Herren, Israels Gud, som hade visat sig för honom två gånger. Fastän han förbjudit Salomo att följa andra gudar, höll Salomo inte Herrens befallning.”

Femte Moseboken 17:14–20 – ”Men han (en kung) ska inte skaffa sig många hästar (symbol för militärmakt och självtillräcklighet)… Han ska inte heller ha många hustrur, för de kan förleda hans hjärta. Inte heller ska han samla mycket silver och guld.”

Som straff för hans avfall säger Gud till Salomo att han ska ta riket ifrån honom, men för Davids skull sker det inte under Salomos livstid. Herren lovar också att inte slita bort hela riket. I väntan på domen reser Gud upp motståndare mot Salomo, som orsakar problem under resten av hans liv (Första Kungaboken 11:14–25). När Salomo dör efter 40 års regeringstid, lämnar han efter sig ett rättsligt och politiskt stormaktssystem – men också ett moraliskt och andligt sargat rike. Salomos son Rehabeam som blir kung efter honom, misslyckas med att hålla ihop folket och det ursprungliga Israel delas i två riken: ”Nya” Israel i norr och Juda i söder (Första Kungaboken 12).

Predikaren som ett uttryck för Salomos omvändelse?

Vissa teologer argumenterar för att Salomos bok Predikaren, är en slags sen livsinsikt där han erkänner världens tomhet utan Gud och uppmanar till gudsfruktan. De ser Predikaren som ett tecken på att Salomo under sin ålderdom, omvände sig. Här följer några av deras argument:

1. Predikaren är skriven med eftertanke – som ett testamente till eftervärlden

Teologer som förespråkar den här tolkningen ser Predikaren som kung Salomos andliga testamente – och inte bara en filosofisk klagan. De menar att det inte är en uppgiven bok, utan en ärlig väg tillbaka till Gud, efter ett liv som byggt på självcentrering och avfall. Vi läser från Predikaren 12:13 ”Slutet på allt du har hört är detta: Frukta Gud och håll hans bud. Det gäller alla människor.” Detta ses som omvändelsens kärna. Att inse att det inte finns något i världen som varar – förutom att livet tillsammans med Gud.

2. Författaren kallas ”Predikaren” inte ”konungen” – vilket kan tyda på självrannsakan

I början av boken presenteras författaren som: ”Predikaren, Davids son, kung i Jerusalem” (Predikaren 1:1). Men därefter tonas kungarollen ner, och fokus ligger på människans villkor, inte på härskarrollen. Detta ger ett intryck av en äldre man som ser sig själv som en människa bland människor, vilket kan tyda på ödmjukhet och självrannsakan.

3. Tomheten som Predikaren beskriver kan ses som en drivkraft till omvändelse

De pessimistiska formuleringarna – ”Tomhet, idel tomhet” – tolkas inte som nihilism >> utan som existentiella rop som driver människan till att söka det enda som verkligen håller: Gud. I så fall blir boken en bekännelse: ”Jag prövade allt – vishet, rikedom, sex, prestation – och ändå saknades det viktigaste.”

4. Tematiken speglar Salomos egen livsresa

De som tror att boken visar på Salomos omvändelse, pekar också på hur innehållet i Predikaren speglar Salomos erfarenheter: Han beskriver att ha prövat vin, kvinnor, arbete, ägodelar – precis som Salomo gjorde (kapitel 2). Han konstaterar att allt är förgängligt, inklusive vishet – något Salomo byggde sitt liv på. Det finns en viss försonad ton i slutet av boken – inte av glädje, men av insikt: ”Kom ihåg din Skapare i din ungdom…” (Predikaren 12:1).

Salomos författarskap

Salomo är en av Bibelns mest produktiva och fascinerande författare, både i omfång och uttryck. Han skrev i flera genrer – vishetslitteratur, poesi, filosofi och kärlekslyrik – och tillskrivs tre centrala böcker i Gamla Testamentet:

Ordspråksboken (Mishlei). En samling korta och slagkraftiga vishetsord som handlar om livet, moralen, rättvisa, arbete, familj, pengar och vårt tal. Salomo skrev enligt Första Kungaboken 4:32 över 3 000 ordspråk, varav många finns bevarade här. Nyckelvers: ”Herrens fruktan är början till kunskap, men dårar föraktar vishet och förmaning” (Ordspråksboken 1:7).
Höga Visan (Shir haShirim). En poetisk dialog mellan en man och en kvinna, full av sensuell och romantisk längtan, kroppslig närhet och kärlekens kraft. Texten är bildrik, fylld med naturmetaforer och orientaliska dofter. Har ofta tolkats som en bild av relationen mellan Gud och Israel, eller Kristus och församlingen. Nyckelvers: ”Jag är min väns, och min vän är min” (Höga visan 6:3).
Predikaren (Kohelet). En äldre man som kallas predikaren blickar tillbaka på livet, och reflekterar över meningen med tillvaron. Han har haft rikedom, vishet och njutning – men allt känns till sist tomt och flyktigt. Nyckelvers: ”Tomhet, idel tomhet, säger Predikaren. Allt är tomhet” (Predikaren 1:2). Budskap: Utan Gud är livet meningslöst, oavsett alla dina prestationer.

Några smakprov…

Ordspråksboken 3:5–6 ”Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, och förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han göra dina stigar raka.”

Ordspråksboken 4:23 ”Bevara ditt hjärta mer än allt som ska bevaras, för därifrån utgår livet.”

Ordspråksboken 16:9 ”Människans hjärta tänker ut en väg, men Herren styr hennes steg.”

Predikaren 3:1 ”Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen.”

Predikaren 12:13 ”Slutet på allt du har hört är detta: Frukta Gud och håll hans bud. Det gäller alla människor.”

Höga Visan 8:6 ”Kärleken är stark som döden, lidelsen obeveklig som graven. Dess låga är en eldslåga, en Herrens låga är den.”

Höga Visan 2:10–13 ”Min älskade talar och säger till mig: Stå upp, min vän, min sköna, och kom! Nu är vintern förbi… blommorna visar sig på marken.”

Vad kan vi då lära oss av Salomos liv? AI sammanfattar:

Berättelsen om Kung Salomos liv är en av Bibelns mest fascinerande – och mest varningsfyllda. Det börjar i vishet och välsignelse, men slutar i andlig splittring och förlust. Här kommer sju centrala livslärdomar från Salomos liv, som fortfarande talar starkt till oss idag:

1. Vishet är en gåva – men inte tillräcklig i sig själv

Salomo bad om vishet, och fick den i överflöd. Men vishet är inte detsamma som lydnad eller hjärtats riktning. Du kan veta mycket och ändå fatta dåliga beslut, om hjärtat glider bort från Gud. ”Bevara ditt hjärta mer än allt som ska bevaras, ty därifrån utgår livet” (Ordspråksboken 4:23).

2. En god början garanterar inte ett gott slut

Salomo började sitt liv i ödmjukhet och gudsfruktan – men gick sedan vilse på grund av felaktiga prioriteringar och beslut. Tron är inte ett sprinterlopp, utan ett maraton. ”Ni började i Anden – ska ni nu sluta i köttet?” (Galaterbrevet 3:3).

3. Dina relationer påverkar din andliga vandring

Salomos många fruar drog hans hjärta bort från Gud. Våra relationer formar oss mer än vi ibland förstår – vare sig vi vill eller inte. ”Dåliga sällskap fördärvar goda seder” (Första Korinthierbrevet 15:33).

4. Stora prestationer väger INGET utan Guds närvaro

Salomo byggde templet, skrev böcker och styrde ett mäktigt rike – men när Guds närvaro försvann, blev allt tomt. ”Tomhet, idel tomhet… allt är tomhet” (Predikaren 1:2).

5. Gud är nådig – men också helig

Gud älskade Salomo och gav honom namnet Jedidja (den Herren älskar), men han dömde ändå hans otrohet. Kärlek innebär inte frånvaro av konsekvens. ”De jag älskar, dem tillrättavisar och fostrar jag” (Uppenbarelseboken 3:19).

6. Guds ord gäller – även för dem i maktposition

Salomo bröt mot flera av Guds instruktioner för kungar (Femte Moseboken 17), särskilt vad gäller fruar och rikedom. Ingen står över Guds Ord. ”Herre ditt ord är sanning – vägled mig enligt det” (Psaltaren 119:105).

7. Det är aldrig för sent att vända om – men vänta inte för länge

Bibeln antyder en omvändelse i slutet av Salomos liv. Predikaren kan ses som ett sent rop från en trött själ. Vi påminns om att vi inte ska vänta. ”Sök Herren medan han låter sig finnas” (Jesaja 55:6).

Salomos liv är ett spegelrum: fullt av visdom, skönhet och kraft – men också av bräcklighet, begär och självbedrägeri. Salomo lär oss att börja väl är stort, men att sluta väl är större.

Diskussionsfrågor:

Vad tänker du på efter att ha läst om kvinnotjusaren Salomo? Associera helt fritt!
Finns det något du nu blir inspirerad att ändra i ditt eget liv?
Vad vill du be Gud att hjälpa dig med – just idag?

Min personliga bön

Bed ut högt:
”Käre Far i himmelen, tack för de gudsmän som tjänat dig genom alla tider. Hjälp mig nu att med Salomo som exempel, inte välja att engagera mig i relationer som leder mig bort från dig. Jag ber också om få bevara mitt hjärta rent. I Jesu namn. AMEN.”

”Bevara ditt hjärta mer än allt som ska bevaras, för därifrån utgår livet.” /Ordspråksboken 4:23

Kvinnotjusaren Salomo – fakta och bibelreferenser:

Tidsperiod: David-fångenskapen (1000 – 586 f.Kr.)
Född: 990 f.Kr. (2771 AM*) i Jerusalem
Död: 931 f.Kr. (2830 AM*) i Jerusalem
Ålder: 59 år
Alternativa namn: Jedidjah
Far: David
Mor: Batseba
Äktenskap: 700 hustrur av kunglig börd och 300 bihustrur

*Anno Mundi (latin för år och värld) är den judiska tideräkningen som utgår från världens tillkomst som är satt till år 3761 f.Kr. I år (2025) motsvaras av år 5785 i den judiska tideräkningen. Det som ses här är en ungefärlig siffra.

Här kan du läsa mer om Salomo (wikipedia) >>

Vi läser om Salomo på 12 platser i Nya Testamentet, här finner du listan på bibelställen >>
Vi läser om Sakarja på 293 platser i Gamla Testamentet, här finner du listan på bibelställen >>