Båtbyggaren Noa: "Jag var där när världen tystnade"

Noa bygger på något som ingen förstår. Han är där, när domen kommer och världen tystnar. Innan regnet faller finns bara ett tilltal från Gud, och en ensam man som vågar lyda. Ingen hade sett en syndaflod som kunde svälja allt. Ingen trodde att världen kunde gå under – utom en. Noa. Han väljer att lyda EN röst, som inte låter som alla andras. Noa bygger, medan alla omkring honom fortsätter skratta. När tystnaden till sist faller över jorden, bär han med sig ett frö till en nystart. Men… Noa är inte bara historien om ett båtbygge. Det är berättelsen om en tro som handlar, och om en Gud som börjar om…

Namnet Noa (נֹחַ, Noach) kommer från den hebreiska roten נוח (nûach) – som betyder att vila, lägga ned, slå sig till ro eller bli stilla. Det används också i Bibeln i uttryck som att Guds Ande ”vilar” över någon, eller att arken ”stannade” (vilade) på Ararats berg (Första Moseboken 8:4). Alla härstammar vi från Noa. Inom judisk tradition rekommenderas vi icke-judar att följa de sju noakidiska lagarna >> medan judar rekommenderas följa Gamla Testamentets lagar, Torah >>

INTRODUKTION

Noa lever i en tid då ondskan har brett ut sig över jorden. Men han är en rättfärdig man som vandrar med Herren. När Gud beslutar sig för att rena världen genom en stor flod väljer han att rädda Noa, hans familj och djuren – genom att låta honom bygga en stor ark. Floden täcker sedan hela jorden, men Noa och de som är med honom i arken blir bevarade. Efter mer än ett år på vattnet låter Gud det sjunka undan, och arken stannar till slut på Ararats berg. Noa stiger ut, bygger altare och tackar Gud. Då sluter Gud ett nytt förbund med människan: aldrig mer ska en flod utplåna allt levande. Som tecken på detta löfte sätter Gud regnbågen på himlen.

”Jag sätter min båge i skyn, och den ska vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden.” /Första Moseboken 9:13

Berättelsen om båtbyggaren Noa

Vi hör först om Noa i Första Mosebokens femte kapitel, som börjar med: ”Detta är boken om Adams släkttavla.” Citatet är en återkommande fras i Första Moseboken, och kapitel fem redogör för den gudfruktiga linjen från Set till skillnad från Kains världsliga linje (se Första Moseboken 4:17–24). Om man antar att det inte finns några generationshopp, representerar Noa den tionde generationen från Adam. Den genealogiska redogörelsen om Noa lyder: ”När Lamek var 182 år fick han en son. Han gav honom namnet Noa och sade: ’Han kommer att ge oss tröst under det hårda arbetet, med den jord som Herren har förbannat’” (Första Moseboken 5:28–29).

Han ska ge tröst

Redan från början ser vi att Noa kommer att vara speciell, eftersom han är den enda i denna släkttavla vars namn förklaras. Hans far Lamek, säger att hans son Noa ska ge tröst (Noa låter som det hebreiska ordet för vila eller tröst). Vi förstår snabbt vad Noa skulle ge dem tröst från i Första Moseboken 6:1–8, där vi ser syndafallets ohämmade följder när orättfärdigheten ökar i hela världen.

Herren ångrar att han skapat människan

Gud anklagar mänskligheten med dessa ord: ”Herren såg att människornas ondska var stor på jorden, att deras hjärtans alla tankar och avsikter alltid var alltigenom onda” (Första Moseboken 6:5). Gud beslöt att ”utplåna människorna som jag har skapat från jordens yta – tillsammans med djuren, fåglarna och varelserna som rör sig på marken – för jag ångrar att jag har gjort dem” (Första Moseboken 6:7). Ändå finns det hopp även i denna situation: ”Men Noa fann nåd inför Herrens ögon” (Första Moseboken 6:8). Trots den skenande ondskan som ökade exponentiellt på jorden, fanns det en man som stod ut – EN man vars liv präglades av Guds nåd över honom. Noa fann nåd inför Herren. Gud var på väg att sända dom över världen för dess ondska, men han utsträckte sin frälsande nåd till Noa, hans familj och framtida generationer.

Noa vandrade med Gud

Första Moseboken 6:9 markerar början på berättelsen om floden, och det är här vi får veta mest om Noas liv. Vi får veta att Noa var en rättfärdig man som var oskyldig i sin generation, och att han vandrade med Gud. Man kan nästan se en andlig utveckling i denna beskrivning av Noas liv. Genom att säga att Noa var rättfärdig vet vi att han var lydig mot Guds befallningar (så gott han kunde och förstod dem vid den tiden). Han var oskyldig i sin generation och stack ut bland människorna på sin tid. Medan de ägnade sig åt utsvävningar levde Noa ett föredömligt liv. Slutligen vandrade Noa med Gud, vilket placerar honom i samma klass som sin farfars far, Enok (Första Moseboken 5:24). Detta antyder inte bara ett liv i lydnad, utan beskriver en person som har en levande och nära relation med Gud.

Aposteln Petrus kallar Noa rättfärdighetens förkunnare

Vi ser Noas lydiga liv demonstrerat i hans villighet att utan fråga, lyda Herrens befallningar angående arken (Första Moseboken 6:22, 7:5, 9 och 8:18). Tänk på att Noa och hans generation troligen aldrig sett regn tidigare, ändå säger Gud åt Noa att bygga ett stort havsgående fartyg, långt från något vattendrag. Noas tillit till Gud var sådan att han omedelbart lydde. Noas oskyldiga liv visar sig i det att han lyder Herren med tanke på den annalkande vredens dag. Aposteln Petrus säger att Noa var en ”rättfärdighetens förkunnare” (se Andra Petrusbrevet 2:5), och Hebreerbrevets författare säger att han ”fördömde världen” genom sina rättfärdiga handlingar (se Hebreerbrevet 11:7). Under hela sin långa väntan på den kommande domen fortsatte Noa att troget lyda Herren. Som bevis på sin vandring med Gud, byggde Noa efter floden ett altare och offrade till Gud (Första Moseboken 8:20). Tillbedjan var en central del av Noas liv.

Han behagade Gud – trots att han inte var felfri

Bortsett från berättelsen om floden och episoden om hans berusning i Första Moseboken 9:20–27, vet vi inte mycket om Noas liv. Säkert var inte berusningen det enda olämpliga uppträdandet i Noas liv. Liksom vi alla föddes Noa med en syndanatur. Episoden med berusningen inkluderades sannolikt i berättelsen, för att förklara fiendskapen mellan kanaanéerna och israeliterna.

Trots denna händelse ser vi att Noa blev vördad som en av de få särskilt rättfärdiga männen i Guds folks historia. Två gånger i Hesekiel 14 säger Gud genom profeten att även om Noa, Daniel och Job var närvarande i landet, skulle han inte skona folket från dom. Det är rättfärdigt sällskap att befinna sig i (Daniel och Job). Vi vet också att Noa är inkluderad som ett exempel på tro i Hebreerbrevet 11, ytterligare en indikation på att Noa betraktades som en förebild i trofasthet och att han hade den typ av tro som behagar Gud (Hebreerbrevet 11:6).

Han var ett exempel på ett liv i tro

Med allt detta sagt: Vem var Noa i Bibeln? Praktiskt sett är Noa ett exempel på ett liv i tro. Hebreerbrevet 11:7 säger om Noa: ”I tro byggde Noa, när han fått en varning om det som ännu inte kunde ses, i helig fruktan en ark för att rädda sin familj. Genom tron fördömde han världen och blev arvtagare till den rättfärdighet som kommer av tro.” Noa behövde inte ”pröva” Gud innan han agerade. Gud befallde, och han lydde. Detta var typiskt för Noas liv. Noa tillhörde den gudfruktiga linjen från Set, om vilken det stod: ”Vid den tiden började människorna åkalla Herrens namn” (Första Moseboken 4:26).

Noa var resultatet av generationers lydnad och trohet mot Gud
Om vi skulle försöka efterlikna Noa, finns det ingen bättre regel att följa än att vara ”rättfärdiga, oskyldiga i vår generation och vandra med Gud.” Med andra ord: vara rätt inför Gud, rätt mot andra och ha en vördnadsfull och tillbedjande relation med Gud. Man kan nästan höra Jesu ord eka här när han svarar den laglärdes fråga om det största budet (se Matteusevangeliet 22:37–39).

Gud räddar de gudfruktiga undan domen

Teologiskt sett kan vi också dra några lärdomar från Noas liv. Först och främst visar Noas liv oss den eviga sanningen att vi blir frälsta av nåd genom tro (se Efesierbrevet 2:8). Noa var inte en förebild för att han på något sätt kunde undvika den fallna syndanatur som vi alla bär på. Guds nåd vilade över honom, och utan den skulle Noa ha gått under med alla andra ogudaktiga syndare i floden. Noa är också ett tydligt exempel på att Gud frälser (räddar) sina utvalda. Vi ser att Gud var tålmodig angående den kommande domen, medan Noa byggde arken (Första Petrusbrevet 3:20 och Andra Petrusbrevet 2:5). Herren vet hur han ska rädda de gudfruktiga ur prövningar. Denna sanning uttrycks tydligt i Andra Petrusbrevet 3:8–9, där vi får veta att Herren dröjer med domen tills alla hans utvalda nått omvändelse.

Vi är Kristi sändebud i dessa sista dagar

Slutligen påminner Noas liv oss om att domen över synd, kommer att ske. Också i vår tid. Herrens dag kommer (Andra Petrusbrevet 3:10). Jesus använder Noas liv som en föraning om hur det kommer att vara, när Människosonen återvänder för den yttersta domen (Matteusevangeliet 24:37–38 + Lukasevangeliet 17:26–27). Nu behöver också du och jag följa Noas exempel, och vara ”rättfärdighetens förkunnare genom att lyssna till Paulus ord: ”Vi är alltså sändebud för Kristus, och det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: Låt försona er med Gud” (Andra Korinthierbrevet 5:20). Liksom Noa är vi Kristi sändebud i dessa sista dagar. Guds dom kommer, men han erbjuder forfarande försoning genom Jesus Kristus. Och vi måste föra detta räddningens budskap vidare till andra, så att vi får så många som möjligt med oss i båten.

Har man hittat platsen där Noas ark hamnade – Ararats berg?

Det finns många påståenden om att man skulle ha hittat resterna av Noas ark på Ararats berg, men det råder fortfarande ingen vetenskaplig konsensus kring detta. Traditionellt identifieras Ararats berg med det område som idag kallas Ağrı i östra Turkiet, och genom århundraden har expeditioner hävdat att de funnit ark-liknande strukturer. Samtidigt har dessa fynd inte kunnat verifieras med tillräcklig säkerhet, genom granskande arkeologiska och geologiska metoder.

Noas koppling till Lot: Två berättelser med oväntade slut

Noa och Lot är båda kända för att ha blivit räddade undan Guds dom – den ene genom floden, den andre från elden över Sodom. Men mindre känt är att deras berättelser också slutar i berusning, nakenhet och skam. Vad hände egentligen efter räddningen? Låt oss titta på dem sida vid sida:

Noa – Första Moseboken 9:20–27

Efter floden planterar Noa en vingård och blir berusad.
Han ligger naken i sitt tält. Sonen Ham (Kanaans far) ser honom och berättar det för sina bröder.
Sem och Jafet täcker över fadern, utan att se hans nakenhet.
När Noa vaknar, förbannar han inte Ham direkt – utan Ham’s son Kanaan: ”Förbannad vare Kanaan! Den lägste av tjänare ska han vara åt sina bröder.” Detta ses som ursprunget till kanaanéerna, Israels framtida fiender i löfteslandet.

Lot – Första Moseboken 19:30–38

Efter Sodoms undergång bor Lot i en grotta med sina döttrar.
Döttrarna, i tron att mänskligheten är utplånad, berusar Lot med vin och har sex med honom – två nätter i rad.
Resultatet är två söner: Moab, stamfar till moabiterna. Ben-Ammi, stamfar till ammoniterna. Dessa folk blir också Israels fiender genom historien.

När rättfärdiga faller

Noa, räddad undan världens undergång genom floden, planterar en vingård, dricker sitt vin, blir full och ligger naken i sitt tält. Lot, räddad undan elden över Sodom, gömmer sig i en grotta, dricker vin, och blir – utan att veta det – far till barn med sina egna döttrar. Båda männen kallades rättfärdiga. Båda blev räddade genom Guds ingripande. Och ändå slutar deras berättelser med berusning, nakenhet och skam. För den som läser med öppna ögon är parallellen slående – och inte slumpmässig. Bibelns berättelser bär på inre speglar som visar oss något djupare än bara historiska händelser.

Blir både Noa och Lot utsatta för incest?

I Noas fall blir reaktionen märkligt hård: hans son Ham ser honom naken – men det är Hams son Kanaan som förbannas. Varför? Flera judiska och kristna tolkare menar att något mer än att ”titta” har hänt. Uttrycket att se sin fars nakenhet kan i Bibeln vara en eufemism (förskönande omskrivning) för sexuellt övergrepp eller skamfull handling. När vi läser detta i ljuset av Lot, som faktiskt utsätts för incest, blir bilden tydligare.

I båda fallen handlar det om hur synd smyger in efter frälsning. Att även efter räddning från Guds dom, finns det sårbarhet. Att syndens historia inte tar slut bara för att katastrofen gör det.

Men det finns också en annan linje: trots dessa mörka ögonblick, verkar Gud inte överge historien. Från Noas linje kommer Abraham – och från Abraham kommer välsignelsen till alla folk. Lot, trots skammen, får avkomma som Gud senare välsignar genom sin nåd (Rut, Davids släktled, Messias).

Så vad lär vi oss?

Att rättfärdighet inte är detsamma som syndfrihet. Att synd bär vidare konsekvenser, ibland i generationer. Men också att Guds hand fortsätter verka, även genom spruckna kärl. Det finns en sorts ödmjuk vishet i dessa berättelser. Att se helighetens verklighet utan att blunda för bräckligheten. Och att ana hur nåd väver vidare – även där människan släpper taget.

Noa ur ett judiskt och kristet perspektiv? AI sammanfattar:

Judiskt perspektiv – Vad man lär av Noa:

1. Att vara rättfärdig i sin generation. Noa var en rättfärdig man, ensam hederlig bland sina samtida.
2. Att lyda – även när det inte är logiskt. Noa bygger en båt i en torr värld, långt innan regnet kommer.
3. Att tyst lydnad har sin gräns. Noa protesterar inte mot att världen ska gå under. I kontrast till Abraham som vädjar för Sodom.
4. Förbundet efter floden. Noa blir den första att ta emot ett uttryckligt förbund från Gud (se Första Moseboken 9) – en universell moralisk kod för hela mänskligheten (de sju Noakitiska buden enligt rabbinisk tradition). Lärdom: Alla människor – inte bara judar – bär ansvar inför Gud.

Kristet perspektiv – Vad man lär av Noa:

1. Tro som handlar. Hebreerbrevet 11:7 ”I tro byggde Noa en ark… och blev arvtagare till den rättfärdighet som kommer av tro.”
2. Arken som en bild på frälsning. Första Petrusbrevet 3:20–21: ”Vattnet är en förebild till dopet…”
3. Att leva annorlunda i en fallen värld. Jesus (Matteusevangeliet 24:37–39) säger att vid hans återkomst kommer världen vara som på Noas tid: ”…människorna åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken…”
4. Att Gud vill börja om – men inte överge. Berättelsen visar att Gud hatar ondskan, men också att han erbjuder en ny chans.

Diskussionsfrågor:

Vad tänker du på efter att ha läst om båtbyggaren Noa? Associera helt fritt!
Finns det något du nu blir inspirerad att ändra i ditt eget liv?
Vad vill du be Gud att hjälpa dig med – just idag?

Min personliga bön

Bed ut högt:
”Käre Far i himmelen, tack för de gudsmän som tjänat dig genom alla tider. Hjälp mig nu att med Noa som exempel, finna nåd inför dig mitt i en ond och gudsfrånvänd värld. Jag ber också om uthållighet, när andra hånar mig. I Jesu namn. AMEN.”

”Men Noa fann nåd inför Herrens ögon.” /Första Moseboken 6:8

Hebreiska ordet för ”nåd” här är ”chen”, som också betyder gunst eller välbehag. Det är första gången i Bibeln som ordet ”nåd” används – och det görs om Noa.

Båtbyggaren Noa – fakta och bibelreferenser:

Noa konstruerade arken i vilken han räddade sin familj och sju par av alla rena och två av alla orena djur, när syndafloden kom och världen förstördes. Noa blev mänsklighetens nya förfader då hans familj var de enda som överlevde floden. Efter floden offrade han, och Gud ingick ett förbund med honom med regnbågen som tecken. Noa blev 950 år gammal.

Tidsperiod: Noa-Abraham (3000 – 2000 f.Kr.)
Född: 2704 f.Kr. (1057 AM*)
Död: 1754 f.Kr. (2007 AM*)
Ålder: 950 år

Far: Lemech
Barn: Sem, Ham, Jafet

*Anno Mundi (latin för år och värld) är den judiska tideräkningen som utgår från världens tillkomst som är satt till år 3761 f.Kr. I år (2025) motsvaras av år 5785 i den judiska tideräkningen. Det som ses här är en ungefärlig siffra.

Här kan du läsa mer om Noa (wikipedia) >>

Berättelsen om Noa och syndafloden – Första Moseboken 6-9 >>

Vi läser om Noa på 8 platser i Nya Testamentet, här finner du listan på bibelställen >>
Vi läser om Noa på 46 platser i Gamla Testamentet, här finner du listan på bibelställen >>