Lurendrejaren Jakob: "Jag fick ofta kämpa"

Jakobs namn som betyder ”bedragare eller lurendrejare”, verkar prägla mycket av hans liv. Men han var också Israel, en till vilken Gud gav löften som han förblev trogen. Jakob får verkligen brottas med livet och med Gud. Herren visar sig helt oväntat för Jakob, och han väljer då att tro på Guds löften. Trots Jakobs alla brister, kallar Gud ut honom till att vara ledare för en stor nation – som fortfarande idag bär hans namn. Jakobs liv blir på så sätt ett stort föredöme för dig och mig, att mitt i all vår svaghet – kan Gud använda oss!

Berättelsen om Jakob – ”som brottades med Gud”

Jakobs liv började med en kamp. Som en tvilling i livmodern tillsammans med Esau, söker han efter position och föds med sin brors häl i sin hand. Jakobs namn översätts som ”han bedrar” (se Första Moseboken 25:26). När hans mor Rebecka, frågar Gud under sin graviditet om vad som händer med henne, svarar Gud att det finns två nationer i hennes livmoder – som kommer att bli splittrade. Den ena ska vara starkare än den andra, och den äldre ska tjäna den yngre (Första Moseboken 25:23).

Jakob och Esau växer upp tillsammans, och lever ett typiskt nomadliv. Esau växer upp till en skicklig jägare som älskar att vara ute på ägorna, medan Jakob ”nöjer sig med att stanna hemma bland tälten” (Första Moseboken 25:27). Esau som jägare, blev sin fars favorit eftersom Isak älskade det goda viltet som Esau tog med sig hem, medan Jakob gynnades av sin mor (Första Moseboken 25:28). Denna destruktiva favorisering skulle följa familjen ända in i nästa generation, framför allt med Jakobs son Josef. Jakobs favorisering av Josef var sådan att den väckte stor förbittring bland hans bröder, så pass att den nästan kostade Josef livet.

KONSPIRATIONEN MED MAMMA

När Jakobs far Isak var gammal och hans syn bleknade trodde han att han var nära sin död, och gjorde därför överenskommelser med Esau för att ge honom de välsignelser som den förstfödde sonen alltid fick (se Första Moseboken 27:1-4). När Rebecka hör detta, utarbetar hon en plan för att lura sin man Isak – till att i stället välsigna yngste sonen Jakob. Således får Jakob sin fars välsignelse i Esaus ställe. Esau blir rasande och lovar att han ska döda Jakob för detta, så snart sorgeperioden efter hans fars död är över (Första Moseboken 27:41). Det visar sig dock att hans far Isak, inte dör på ungefär tjugo år till (Första Moseboken 35:27–29).

Mamma Rebecka får höra om Esaus plan och varnar Jakob. Rebecka säger till Isak att Jakob behöver hitta sig en hustru bland sitt eget folk, som en förevändning till att få iväg honom från brodern. Isak skickar Jakob till sin farbror Laban som bor i deras förfäders hem, Haran (Första Moseboken 27:43). Under Jakobs resa får han en dröm om en stege till himlen, med Gud på toppen och änglar som stiger upp och ner. Detta bildspråk speglar Jesu ord till lärjungen Natanael, som du kan läsa mer om i Johannesevangeliet 1:51. Gud gav Jakob en försäkran om sin närvaro och upprepade sitt löfte till Abraham (Första Moseboken 28:13-15). Som ett resultat av denna upplevelse döper Jakob om platsen till ”Betel” vilket betyder ”Guds hus”, och han lovar där att tjäna Gud.

LURENDREJAREN BLIR SJÄLV LURAD

Efter det att Jakob har bosatt sig i Haran, erbjuder Laban honom betalning för det arbete han utfört som herde för hans hjordar. Jakob erbjuder sig då att arbeta för Laban i sju år, i utbyte mot Labans dotter Rakel – som Jakob älskar djupt. Men Jakob skulle nu få upptäcka att hans farbror Laban, kunde vara lika mycket lurendrejare som han själv en gång varit. På Jakobs bröllopsnatt byter Laban ut Rakel med sin äldre dotter Lea (se Första Moseboken 29:23-25). Men efter en diskussion går Laban med på att ge Jakob Rakel också, förutsatt att Jakob först avslutar bröllopsveckan med Lea. Sedan får ha ta även Rakel till hustru, mot att Jakob arbetar ytterligare sju år för Laban. Jakob går med på denna plan. Medan båda kvinnorna förblev Jakobs hustrur, älskade Jakob Rakel mer än Lea (Första Moseboken 29:30). Detta blev en källa till fortsatt familjestrid.

GUD VÄLSIGNAR FÖRSMÅDDA LEA

Medan Rakel förblir ofruktsam föder Lea Jakobs förstfödde son, Ruben. Sedan föds ytterligare elva söner från Lea, Rakel och deras två tjänarinnor. Dessa söner blir stamfäder till Israels tolv stammar. Efter Josefs födelse – Rakels första barn och Jakobs elfte – ber Jakob sin svärfar Laban om att få åka tillbaka till sitt hemland. Laban ber då Jakob att stanna kvar ett tag, och tala om vad han vill ha i lön för allt sitt arbete. Jakob ber då om att få alla de fläckiga fåren och getterna, som föds från Labans hjordar.

Det är oklart hur eller varför det fungerade, men Jakob satte randiga grenar framför flockarna när de parade sig – och det resulterade i fläckiga avkommor som han själv kunde göra anspråk på. Jakob gjorde bara detta med de starka djuren, så att hans hjordar blev starka medan Laban blev lämnad med alla svaga får i sina hjordar (se Första Moseboken 30:31–43). Jakob insåg att Labans och Labans söners inställning till honom nu hade förändrats. Det var då som Gud befallde Jakob att återvända till sina fäders land tillsammans med sitt löfte: ”Och jag ska vara med dig” (Första Moseboken 31:3).

VILJAN ATT LURAS GÅR I ARV

Jakob lämnar Haran och tar med sig hustrur, barn samt alla de stora fårhjordarna som han hade fått. När Laban fick veta att Jakob hade försvunnit, förföljer han honom. Men Gud kommer till Laban i en dröm och säger ”akta dig för att inte säga något till Jakob, varken gott eller ont” (Första Moseboken 31:24). Laban frågar Jakob varför han lämnat i hemlighet, och förklarar att han har makt att skada Jakob om det inte var för Guds varning. Laban anklagar också Jakob för att ha stulit hans hushållsavgudar. Som en fortsättning av det bedrägeri, som går i arv i familjen – gömmer Rakel de avgudar som hon stulit från sin far Laban. Jakob visste inte det, utan bedyrar deras oskuld inför sin svärfar under dennes sökande. Laban och Jakob skiljs till slut som vänner, efter att ha svurit en ed att aldrig invadera varandras länder.

DEN FRUKTADE ÅTERTRÄFFEN OCH BROTTNINGSKAMPEN

Jakob möter sin bror, Esau. Även om det har gått tjugo år sedan de senast sågs, har minnet av Esaus hot om att döda Jakob aldrig lämnat honom (Första Moseboken 32:11). Jakob sänder budbärare före sig med gåvor, och instruerar dem att berätta för Esau att han själv kommer efter. Budbärarna återvänder till Jakob och berättar för honom att Esau är på väg för att möta honom, tillsammans med fyrahundra man. Rädd att Esau ska komma för att mörda honom, delar Jakob sin familj i två grupper – i hopp om att åtminstone en grupp ska undkomma den förväntade attacken.

Jakob ber om att Herren ska rädda honom, och påminner Gud om att han lovat Abraham att hans avkomlingar ska blomstra och bli många (Första Moseboken 32:9–12). Jakob väljer sedan ut fler gåvor till Esau, som han skickar i förväg med sina tjänare – i hopp om att lugna Esau. Den natten skickade Jakob också iväg sina fruar, för att skydda dem.

Ensam och rädd…

Medan han sitter där ensam, mitt i natten och rädd för sitt liv – brottas Jakob med en man som han senare fick veta är Gud (se Första Moseboken 32:22-31). Mannen rör vid Jakobs höft och drog ut den ur led, men vid gryningen vägrar Jakob fortfarande att släppa mannen. Han ber istället om en välsignelse och får till svar: ”Ditt namn ska inte längre vara Jakob utan Israel, eftersom du har kämpat med Gud och med människor och har segrat” (Första Moseboken 32:28). Jakob frågar mannen vad han heter, men förstår senare att det var Gud som han hade brottats med. Jakob gav då platsen namnet Peniel. Han insåg att han hade sett Gud, och ändå hade Herren skonat hans liv. Denna brottningskamp, tillsammans med namnbytet – markerar en ny början för Jakob.

Återföreningen med Esau blev inte den attack som Jakob fruktat: ”Esau sprang Jakob till mötes och omfamnade honom, han slog armarna om hans hals och kysste honom. Och de grät” (Första Moseboken 33:4). Esau erbjuder sig att följa med Jakob resten av vägen. Jakob vägrar, med hänvisning till storleken på hans familj. Jakob tackar också nej till Esaus erbjudande att lämna några av sina män i gruppen. Det verkar därför som att Jakob inte fullt ut litar på sin bror Esau, så istället för att träffa Esau i Seir tar Jakob med sin familj en annan väg. De köper sig till slut en tomt och bosatter sig i El Elohe Israel, som betyder ”Mäktig är Israels Gud .”

VÅLDTÄKTEN AV JAKOBS DOTTER DINA

Första Mosebokens trettiofjärde kapitel beskriver våldtäkten av Jakobs enda dotter Dina, och den hämnd hennes bröder Simeon och Levi utför på hela våldtäktsmannens familj. Återigen ser vi hur föräldrarnas slughet överförs till barnen, genom det bedrägliga sättet de övervinner sin fiende på. Jakob blir arg på sina söner för deras oproportionellt stora hämnd på sin syster, och i lydnad till Guds vägledning flyttar han sin familj tillbaka till Betel (se Första Moseboken 35:1). Där återuppenbarar sig Gud för Jakob och bekräftar sin välsignelse (Första Moseboken 35:9-13). I Jakobs möte med Gud får han löftet att kungar och många nationer skulle komma från honom, och att landet som Gud lovat hans förfäder ska bli hans arvedel (Första Moseboken 35:11-12).

Jakob och hans familj flyttar senare vidare från Betel till Eder. På vägen föds Rakels andra son Benjamin, som är Jakobs tolfte son. Rakel dör dock i förlossningen. Jakob återförenas då med sin far Isak, i Mamre. När även hans far dör, begraver bröderna Jakob och Esau honom tillsammans.

FAVORISERINGEN FORTSÄTTER

I likhet med sin mamma hade Jakob också favoriter. Rakel var hans favoritfru, och hennes barn – Josef och Benjamin – var hans favoritsöner. I själva verket är förste sonen Josef så favoriserad, att hans bröder blir svartsjuka och säljer honom till slaveri. Men Gud är med Josef, och han klarar sig så småningom bra i Egypten – och räddar senare hela sin familj inklusive Jakob, från svält. Jakob dör i Egypten och balsameras på Josefs begäran (se Första Moseboken 49:29—50:3).

Josef och hans bröder tar med Jakobs kropp tillbaka till Kanaan, för att begravas tillsammans med Abraham, Sara, Isak, Rebecka och Lea. Före sin död hade Jakob välsignat sina tolv söner och begärt att få bli begravd i den grotta, som Abraham hade köpt som familjegrav. Jakob hade också välsignat Josefs två söner och gett den förstföddes välsignelse till den yngre sonen. Till skillnad från hans far Isak, som hade blivit lurad till att ge den förstföddes välsignelse till Jakob – korsade Jakob medvetet sina händer för att ge den största välsignelsen till den yngste sonen .

LIKHETERNA I ABRAHAMS, ISAKS OCH JAKOBS LIV ÄR SLÅENDE

I deras berättelser ser vi vikten av familj och deras starka inflytande. Teman som bedrägeri, favoritism, familjestrid, oväntad välsignelse, försoning och tro – flödar genom berättelserna. Om och om igen ser vi att Gud är trogen sina löften. Herren väljer att uppnå sitt rikes syften genom syndiga och bristfälliga människor, som är villiga att lyda och tro på honom.

Gud visar genom Abraham, Isak och Jakob att han kan göra dessa syndiga människor nya – ge Abram namnet Abraham, Jakob namnet Israel och göra alla oss som tror på Jesus Kristus till nya skapelser (läs mer om detta i Andra Korinthierbrevet 5:17). Även om våra syndiga mönster fortfarande kan plåga oss, finner vi i Kristus förlåtelse för våra synder – såväl som kraft att övervinna. Vi är inbjudna att delta i Guds verk i världen. Vi har fått nya namn, och kan lita på löftena från den Gud som visar sig trogen gång på gång.

Vad vet vi om hans familj?

Jakobs familj är central i den bibliska berättelsen om Israels tolv stammar. Jakob – också känd som Israel – är stamfadern till Israels folk genom sina tolv söner. Deras livshistorier är fulla av intriger, konflikter och försoning. De lär oss även om Guds trofasthet. Genom Jakobs familj ser vi början på uppfyllelsen av Guds löften till Abraham, om att bli en stor nation. Jakob hade totalt tolv söner och en dotter. Dina var Jakobs enda dotter, som han fick med Lea. De tolv sönerna blev stamfäder till Israels tolv stammar:

Ruben: Jakobs förstfödde, son till Lea.
Simeon: Son till Lea.
Levi: Son till Lea. Stamfadern till Leviternas stam, som blev prästerna och tempeltjänarna.
Juda: Son till Lea. Stamfadern till Juda stam, från vilken David och senare Jesus Kristus härstammar.
Dan: Son till Bilha.
Naftali: Son till Bilha.
Gad: Son till Silpa.
Aser: Son till Silpa.
Isaskar: Son till Lea.
Sebulon: Son till Lea.
Josef: Son till Rakel. Han blev en viktig figur i Egypten efter att ha sålts som slav av sina bröder.
Benjamin: Son till Rakel. Rakel dog vid Benjamins födelse.

Finns det messianska kopplingar till Jakob?

Ja, det finns flera messianska läror och kopplingar till Jakob i Bibeln. Dessa kopplingar är centrala för förståelsen av Messias och hans släktlinje. Här är några viktiga punkter:

Judas Stam: En av de mest betydelsefulla kopplingarna är att Messias ska komma från Judas stam, en av Jakobs tolv söner. Detta framgår av flera profetior i Gamla Testamentet: ”Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän Shilo kommer, och honom ska folken lyda.” /Första Moseboken 49:10 Denna vers tolkas som en messiansk profetia som pekar på att en framtida härskare ”Messias”, kommer att komma från Judas stam.

Jakobs Stege: En annan messiansk koppling är Jakobs dröm om stegen i Första Moseboken 28:10-17. Jakob drömde om en stege som sträckte sig från jorden till himlen, med änglar som steg upp och ner på den. Gud stod ovanför stegen och bekräftade sitt förbund med Jakob. Denna dröm anses av många kristna som en bild av Kristus, som förmedlaren mellan himmel och jord. ”Och han sade till honom: ’Amen, amen säger jag er: Ni skall få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.'” /Johannesevangeliet 1:51 Jesus refererar till Jakobs stege och identifierar sig själv som den förbindelsen mellan himmel och jord.

MESSIAS KOMMER FRÅN JUDA STAM

Välsignelsen över Juda: Jakob välsignar sina söner innan han dör, och välsignelsen över Juda innehåller messianska element: ”Juda, dig ska dina bröder prisa. Din hand ska vara på dina fienders nacke. Din fars söner ska buga sig för dig. Juda är ett ungt lejon. Från bytet har du stigit upp, min son. Han böjer sig, han lägger sig ner som ett lejon, som en lejoninna – vem vågar väcka honom? Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän Shilo kommer, och honom ska folken lyda. Han binder sin ungåsna vid vinträdet, sin åsninnas fåle vid den ädla rankan. Han tvättar sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod. Hans ögon är dunkla av vin, hans tänder vita av mjölk.” /Första Moseboken 49:8-12

Dessa verser pekar på en framtida härskare från Judas stam, som kommer att ha makt och auktoritet, och som många kristna tror är en profetia om Messias.

Betel som en plats för Guds närvaro: Jakob döper platsen där han har sin dröm till Betel, som betyder ”Guds hus”. Detta blir en viktig plats i Israels historia och symboliserar Guds närvaro. För kristna är detta en förebild för hur Jesus är ”Guds hus”, Guds närvaro bland människor.

JAKOBS KAMP MED GUD

Jakobs kamp med en ängel i Första Moseboken 32:22-32 resulterar i att han får namnet Israel, vilket betyder ”den som kämpar med Gud”. Detta möte visar Jakobs uthållighet och hans särskilda roll i Guds plan. Kristna ser detta som en förbild för Messias, som också skulle kämpa och segra.

Hans ättlingar som bärare av förbundet: Jakob är fadern till Israels tolv stammar, och genom dessa stammar ska Messias komma. Särskilt viktig är Juda stam, men också de andra stammarna bär fram Guds löften.

Jakob och hans ättlingar har flera messianska kopplingar i Bibeln. Judas stam är särskilt betydelsefull som den stam från vilken Messias ska komma. Jakobs dröm om stegen, hans välsignelser över sina söner, och hans kamp med Gud är alla viktiga element som pekar fram mot Messias och hans roll som förmedlare mellan Gud och mänskligheten. Dessa kopplingar hjälper till att visa hur Guds löften genom Jakobs linje uppfylls i Jesus Kristus, vilket är centralt för kristen teologi.

Var läser vi om Jakob i Bibeln?

Jakob är en central figur i Bibeln och hans liv och handlingar beskrivs på flera ställen, främst i Första och Andra Moseböckerna. Men Jakob och Israels folk nämns ofta också i Psaltaren: ”Ni Jakobs barn, ära honom, bäva för honom, alla Israels barn” (Psaltaren 22:24). Även profeten Hosea refererar till Jakobs kamp med Gud (2:3-4): ”I moderlivet grep han sin bror i hälen, och som vuxen kämpade han med Gud. Han kämpade med ängeln och vann, han grät och bad om nåd.”

Martyren Stefanos talar om Jakobs och hans söners historia i Apostlagärningarnas sjunde kapitel (8-16): ”Och Jakob blev far till de tolv stamfäderna. Stamfäderna sålde Josef till Egypten, men Gud var med honom.” Hebreerbrevet 11:20-21 nämner Jakob som en av trons hjältar. ”I tron välsignade Isak Jakob och Esau, också i fråga om det som skulle komma. I tron välsignade Jakob, när han låg för döden, var och en av Josefs söner och tillbad, lutad mot änden av sin stav.”

Namnet är förknippat med ”listig”

Jakob på hebreiska, יַעֲקֹב (Yaʿaqov), betyder ”han håller i hälen” eller ”han överlistar”, och är associerat med berättelsen om Jakobs födelse och hans handlingar senare i livet. Namnet återspeglar både hans början som den som håller sin brors häl och hans karaktär som en listig person som överlistar andra. Namnets betydelse och Jakobs livshistoria är centrala i förståelsen av hans roll i Bibeln och i den större berättelsen om Israels folk.

Vad kan vi lära oss av Jakob? Vår AI-robot svarar:

Jakob, en av patriarkerna i Gamla Testamentet, har en komplex och rik livshistoria som erbjuder många lärdomar om:

1. Guds nåd och suveränitet. Jakobs liv visar att Guds nåd inte är beroende av mänskliga förtjänster. Trots sina fel och brister, valdes Jakob av Gud för att bli stamfader till Israels tolv stammar. ”HERREN sade till henne: ’Två folk är i ditt moderliv, två folkslag ska skiljas åt från ditt sköte. Det ena folket ska bli starkare än det andra, och den äldre ska tjäna den yngre.'” /Första Moseboken 25:23

2. Förvandling och omvändelse. Jakobs kamp med Gud och hans namnbyte till Israel symboliserar en djup andlig förvandling. Detta visar att vi kan bli förvandlade och få en ny identitet genom möten med Gud. ”Då sade han: ’Ditt namn ska inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och vunnit seger.'” /Första Moseboken 32:28

3. Uthållighet och tålamod. Jakob arbetade fjorton år för att få gifta sig med Rakel, vilket visar hans uthållighet och tålamod. Hans uthållighet belönades till slut. ”Och Jakob tjänade sju år för Rakel, men de föreföll honom vara som några få dagar, för hans kärlek till henne.” /Första Moseboken 29:20

FAMILJEDYNAMIK, TRO OCH VÄLSIGNELSE

Jakobs liv är fyllt med familjekonflikter, men det finns också stunder av försoning och återförening, som när han möter sin bror Esau igen. Detta visar vikten av att söka försoning och att Gud kan hela brustna relationer. ”Och Esau sprang emot honom och omfamnade honom och föll honom om halsen och kysste honom, och de grät.” /Första Moseboken 33:4

4. Tro och beroende av Gud. Jakobs resa från självständighet till beroende av Gud lär oss att vi måste förlita oss på Gud i alla aspekter av våra liv. Hans erfarenheter visar att Gud är trofast och att vi kan lita på Hans löften.”Jakob gav ett löfte och sade: ’Om Gud är med mig och bevarar mig på denna resa som jag nu gör, och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig, och om jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då ska HERREN vara min Gud. Och denna sten som jag har rest till en stod ska vara ett Guds hus, och av allt vad du ger mig ska jag ge dig tionde.'” /Första Moseboken 28:20-22

…

5. Välsignelsens betydelse. Jakobs kamp för att få sin fars välsignelse och senare välsigna sina egna barn visar välsignelsens betydelse och kraft. Välsignelsen förmedlar Guds löften och överflöd till kommande generationer. ”Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: ’Kom hit, så vill jag förkunna för er vad som ska hända er i kommande dagar.'” /Första Moseboken 49:1-28

Jakobs liv är en rik källa till många andliga lärdomar. Vi lär oss om Guds nåd och suveränitet, förvandling genom Guds närvaro, vikten av uthållighet och tålamod, nödvändigheten av familjeförsoning, beroende av Gud i alla aspekter av livet, och vikten av välsignelse. Jakobs liv visar att trots våra fel och brister kan vi användas av Gud och bli förvandlade av hans nåd.

Diskussionsfrågor:

Vad tänker du på efter att ha läst om Jakob? Associera helt fritt!
Finns det något du nu blir inspirerad att ändra i ditt eget liv?
Vad vill du be Gud att hjälpa dig med – just idag?

Min personliga bön

Bed ut högt:
”Käre Far i himmelen, tack för de gudsmän som tjänat dig genom alla tider. Hjälp mig nu att med Jakob som exempel, låta mig varnas från att luras samtidigt som jag tror på nya chanser. Jag ber också om att jag ska få vara en man, som lever fullt ut i din välsignelse. I Jesu namn. AMEN.”

Då sade Herren: ”Ditt namn ska inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och med människor och vunnit seger.” /Första Moseboken 32:28

Lurendrejaren Jakob – fakta och bibelreferenser:

Abrahams barnbarn, som Gud gav namnet Israel. Hans efterkommande är Israeliterna/judarna.

Tidsperiod: Abraham-Mose (2000 – 1400 f.kr.)
Född: 1652 f.Kr. (2109 AM*)
Död: 1505 f.Kr. (2256 AM*)
Ålder: 147 år
Alt. namn/stavningar: Jakob, Jaaqov, Israel, Jisrael

Far: Isak
Mor: Rebecka
Syskon: Esau
Relationer: Lea (äktenskap)
Rakel (äktenskap)
Bilha (bihustru)
Zilpa (bihustru)
Barn (13): Ruben, Simon, Levi, Juda, Dinah, Dan, Naftali, Gad, Asher, Isaskar, Sebulon, Josef, Benjamin

Visa Jakob/Israel i stora familjeträdet
Visa grafiskt familjen med åldrar som staplar

*Anno Mundi (latin för år och värld) är den judiska tideräkningen som utgår från världens tillkomst som är satt till år 3761 f.Kr. I år (2024) motsvaras av år 5784 i den judiska tideräkningen. Det som ses här är en ungefärlig siffra.

Läs mer om Jakob hos Wikipedia >>