Rådsherren Nikodemus "Jag var en hemlig troende"

Inte för att han var tjuv, utan för att han var sökare. En rådsherre, en farisé och en man med stor makt. Hans namn var Nikodemus, och han visste vad det kostade att närma sig Jesus. Han som tillhörde eliten, smög sig om natten fram till den ifrågasatte läraren. Det Nikodemus fick höra skulle skaka om hans värld… En viskning om en andra födelse, om ett osynligt rike, om en Ande som blåser vart den vill. Och kanske anade han redan då att han skulle bli ett föredöme för ”hemliga” och förföljda kristna, över hela världen. Än idag.

Innan jag går in på vad Bibeln säger om Nikodemus vill jag nämna det så kallade Nikodemusevangeliet – en apokryfisk skrift som blir mycket spridd i den tidiga kyrkan (200–400 år efter Kristus). Det räknas inte som kanon av Bibeln >> eftersom det kom till långt efter apostlarna, och innehåller vissa legendartade tillägg. Men kan ändå vara intressant att läsa.

Nikodemusevangeliet börjar med Jesu rättegång inför Pilatus. Jesus förhörs, och svarar ofta med tystnad eller gåtfulla ord. Barabbas släpps, och Jesus döms till döden. Efter korsfästelsen sker flera dramatiska tecken. Mörker faller över jorden, templet rämnar och döda uppstår. Berättelsen fortsätter nu in i en mer symbolisk och mytisk stil. Jesus stiger ner till dödsriket – där han möter samt befriar Adam, Eva, Abraham, David och profeterna. Döden och Satan (ibland kallade ”Hades” och ”Dödsrikets furste”) är förskräckta. De inser att de nu har förlorat makten, eftersom Jesus kommit ner med auktoritet och ljus. Två män (Charinus och Leucius) sägs ha återvänt från de döda efter Jesu uppståndelse, och vittnar om vad de såg i dödsriket. De skriver ner sina berättelser, som förseglas och lämnas till församlingen. Nikodemusevangeliet var mycket populärt i den medeltida kyrkan, och användes för att fylla ut tystnader i evangelierna kring vad som hände i dödsriket, samt för att fördjupa kunskapen om Jesu uppståndelse som en segerhandling över Satan och dödsriket. Läs Nikodemusevangeliet här (på engelska) >>

Berättelsen om rådsherren Nikodemus

Allt vi vet om Nikodemus i Bibeln kommer från Johannesevangeliet. I kapitel tre beskrivs han där som en farisé. Fariséerna är en grupp judar som var noggranna med att följa lagens bokstav, och som ofta motsatte sig Jesus (under hela hans verksamhetstid). Jesus fördömer dem kraftigt för deras legalism (se Matteusevangeliet 23). Saul från Tarsus (som blev aposteln Paulus) var också han, en farisé (Filipperbrevet 3:5).

Johannesevangeliet 3:1 beskriver Nikodemus som en ledare bland judarna. Enligt sjunde kapitlet (vers 50–51) var Nikodemus medlem i Stora rådet (Sanhedrin), som var judarnas styrande organ. Varje stad kunde ha ett Sanhedrin, som fungerade ungefär som ”lägre domstolar” gör idag. Det verkar som att Nikodemus var en del av det Stora Sanhedrin, i Jerusalem. Under romersk överhöghet på Jesu tid fick det judiska folket ett visst självstyre. Sanhedrin i Jerusalem var den högsta domstolen, i frågor som rörde judisk lag och religion. Det var detta råd som till slut dömde Jesus, men de var tvungna att få Pilatus att godkänna domen – eftersom dödsstraffet låg utanför deras befogenhet – enligt romersk lag.

Ett besök om natten

Aposteln Johannes berättar att Nikodemus kommer för att tala med Jesus på natten. Många har spekulerat i att Nikodemus var rädd eller skämdes för att besöka Jesus i dagsljus, så han kom om natten. Detta kan mycket väl vara fallet, men texten anger ingen orsak till tidpunkten för besöket. Flera andra skäl är också möjliga. Nikodemus ifrågasatte Jesus. Som medlem av det judiska rådet hade han ett ansvar att ta reda på mer, om lärare eller offentliga personer som kunde vilseleda folket.

Om att bli född på nytt

I deras samtal konfronterar Jesus genast Nikodemus med sanningen om att han ”måste födas på nytt” (se Johannesevangeliet 3:3). När Nikodemus verkar oförstående, tillrättavisar Jesus honom och säger att eftersom han är en judisk ledare borde han redan veta detta (Johannesevangeliet 3:10). Jesus förklarar vidare vad den nya födelsen innebär, och det är i detta sammanhang vi hittar Johannesevangeliet 3:16 – som är en av de mest kända och älskade verserna i hela Bibeln ”Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv”.

Nästa gång vi möter Nikodemus i Bibeln är han verksam i sin officiella roll som medlem i Sanhedrin, när de överväger vad de ska göra med Jesus. I Johannesevangeliets sjunde kapitel skickar några fariséer och präster (förmodligen med auktoritet att göra så) ut tempelvakter för att gripa Jesus, men de återvände utan att ha gjort det (se Johannesevangeliet 7:32–47). Vakterna får en utskällning av fariséerna, men Nikodemus framför då åsikten att Jesus inte bör förkastas eller dömas förrän de har förhört honom personligen: ”Vår lag dömer väl inte någon utan att man först hör honom och tar reda på vad han gör?”, säger Nikodemus i Johannesevangeliet 7:51. Rådet avfärdar dock Nikodemus förslag på ett otrevligt sätt – de verkar redan ha bestämt sig angående Jesus.

Nikodemus begraver Jesus

Det sista omnämnandet av Nikodemus i Bibeln är i Johannesevangeliets nittonde kapitel, efter Jesu korsfästelse. Där hjälper Nikodemus Josef från Arimataia med Jesu begravning. Josef beskrivs i Johannesevangeliet som en rik man, och i Markusevangeliet 15:43 som medlem av rådet. Han beskrivs också i Johannesevangeliet 19:38 som en Jesu lärjunge – men i hemlighet – eftersom han var rädd för judarna. Josef bad Pilatus om Jesu kropp. Nikodemus tar då med sig omkring 30 kilo myrra och aloe (vilket idag hade varit värt drygt 2 miljoner kronor) för att förbereda kroppen för begravning, och hjälper sedan Josef med att svepa in kroppen och lägga den i graven. Den stora mängden begravningskryddor antyder att även Nikodemus var en rik man, och att han hyste stor respekt för Jesus.

Den begränsade berättelsen i Johannesevangeliet, lämnar många funderingar kring Nikodemus obesvarade. Vad gjorde han efter uppståndelsen? Fortsatte han att vara en hemlig troende? Bibeln är tyst i dessa frågor, och det finns inga tillförlitliga utombibliska källor som ger svar. Det verkar som att Nikodemus kanske var lik Josef från Arimataia i det att han också var en Jesu lärjunge, men i hemlighet på grund av omständigheterna i landet. Kanske var Nikodemus sista dokumenterade handling hans trosbekännelse, även om vi inte vet hur offentlig begravningen av Jesus i själva verket var. Nikodemus framställning i Johannesevangeliet är i allmänhet positiv, vilket tyder på att hans tro – trots hemlighetsmakeriet – verkligen var äkta.

Hade han familj?

I Talmud (judarnas muntliga tradition) finns en person som vissa tror kan vara Nikodemus. Han hette Nakdimon ben Gurion – en rik, känd och from man i Jerusalem strax före templets fall. Talmud (Babyloniska Taanit 19b–20a) berättar att han var rik och hade en dotter. Senare förlorade han hela sin förmögenhet, fick lida mycket och dog i fattigdom. Att denne person är samma som Nikodemus i Nya Testamentet är ej bevisat, men traditionen säger att så var fallet.

Vad kan vi lära oss av Nikodemus? Vår AI-robot sammanfattar:

Nikodemus är en av Bibelns mest finkänsliga och mänskliga porträtt, och hans resa är rik på lärdomar – både för tvivlare, troende och alla däremellan. Här är några viktiga insikter, som vi kan ta med oss från hans liv:

1. Att söka – även i mörkret – är ett tecken på tro

Nikodemus kom till Jesus om natten. Kanske av rädsla. Kanske i försiktighet. Men han kom. Många väntar med att söka Gud tills de är säkra. Nikodemus visar att sökandet i sig kan vara början på tro. Gud föraktar inte det trevande hjärtat – han möter det.

2. Det räcker inte att veta – man måste födas på nytt

Nikodemus var lärd, from och respekterad – men Jesus sa: ”Om du inte blir född på nytt, kan du inte se Guds rike” (Johannesevangeliet 3:3). Det utmanar varje tanke att kunskap, tradition eller moral är nog. Tro är inte bara förståelse – det är förvandling.

3. Mod kan växa fram i tystnadens folk

Nikodemus talade inte öppet först utan – han försvarade i rådet, men försiktigt. Först vid Jesu död steg han fram helt offentligt. Det lär oss att mod är en resa, inte en omedelbar egenskap. Gud verkar även i det halvmodiga hjärtat, och drar det fram i ljuset.

4. Tro kan kosta – men det är värt det

Enligt traditionen förlorade Nikodemus sin plats i rådet, sin rikedom – och kanske sin familj – för att han följde Jesus. Att stå MED Jesus innebär ofta att stå MOT något annat. Men den som förlorar sitt liv för Jesu skull – finner det.

5. Ingen är för intellektuell, sen eller trög för Gud

Nikodemus är beviset på att Gud drar även de reflekterande, ifrågasättande och långsamma. Han omvände sig inte genom ett känsloutbrott – utan genom process, mognad och möte. Det finns plats i Guds rike även för dem som tänker länge, frågar mycket och tvivlar ärligt.

Diskussionsfrågor:

Vad tänker du på efter att ha läst om rådsherren Nikodemus? Associera helt fritt!
Finns det något du nu blir inspirerad att ändra i ditt eget liv?
Vad vill du be Gud att hjälpa dig med – just idag?

Min personliga bön

Bed ut högt:
”Käre Far i himmelen, tack för de gudsmän som tjänat dig genom alla tider. Hjälp mig nu att med Nikodemus som exempel, söka svar hos Jesus på de andliga frågor som jag har. Jag ber också om visdom att leva ut min tro, mitt i en fientlig värld. I Jesu namn. AMEN.”