Bönemannen Mose: "Jag tog emot Guds Lag"

Efter kung David, är Mose den man som nämns flest gånger i Bibeln – bortsett från Jesus såklart 🙂 Han är dessutom känd för sååå många saker, att jag ser det som en omöjlig uppgift att sammanfatta hans liv. Mose framträder i Bibeln inte bara som ledare och laggivare, utan också som en bönens man – kanske en av de mest betydelsefulla förbedjarna i hela den bibliska berättelsen. Mose hade en unik relation till Gud. Det står att Herren talade med Mose ansikte mot ansikte, som en vän talar med en vän. Denna intimitet präglar hela Mose liv. Gång på gång ser vi honom gå in i förbön för folket. Hans böner är inte formella eller ytligt religiösa, utan föds ur en djup kärlek till både Herren och till folket han är satt att leda. Mose söker ständigt Guds vilja i bön, särskilt inför svåra beslut. Han ber inte bara om vägledning, utan också om att få se Guds härlighet och om att få lära känna Herren djupare. Kanske en bön som du och jag idag, kan göra till vår?

Innan vi går in på Mose liv, vill jag ge en förklaring till ordet Lag ”Tora”. När vi i Bibeln läser om Guds ”Lag” (särskilt i Gamla Testamentet) är det helt avgörande att vi förstår att det hebreiska ordet Tora, inte betyder juridisk lag med regler, paragrafer och straff (som vi uppfattar ordet). Tora betyder undervisning, instruktion och vägledning. Det handlar om hur Gud i sin kärlek, undervisar sitt folk om hur de ska leva i relation till honom och till varandra. Lagen är inte ett tungt regelverk, utan given av Gud för att leda till liv, vishet och varm gemenskap. Därför kan psalmisten säga: ”Salig är den som har sin glädje i Herrens Lag.” (Psaltaren 1:2). När vi tolkar ”Lagen” rätt förstår vi att den uttrycker Guds hjärta – och även Guds STORA omsorg om oss.

Berättelsen om Mose

Mose är en av de mest framstående gestalterna i Gamla Testamentet. Medan Abraham kallas ”de trognas fader”, är Mose den man som Gud väljer ut för att bringa frälsning till sitt folk. Herren kallar specifikt Mose att leda israeliterna från fångenskapen i Egypten, till frälsning i det utlovade landet. Mose är också känd som medlare av det gamla förbundet, och kallas ofta för ”Lagens givare”. Slutligen är Mose huvudförfattare till Pentateuken, de fem grundläggande böckerna i Bibeln. Mose roll i Gamla Testamentet är en förebild och skuggbild av den roll som Jesus spelar i Nya Testamentet. Och som sådan är hans liv definitivt värt att undersöka.

Vi möter Mose i de inledande kapitlen av Andra Moseboken. I kapitel ett får vi veta att efter det att patriarken Josef räddar sin familj från den stora hungersnöden, och placerar dem i landet Goshen (Egypten), lever Abrahams ättlingar i fred under flera generationer tills en farao kommer till makten i Egypten – som ”inte kände till Josef” (se Andra Moseboken 1:8). Denna farao kuvar det hebreiska folket, och använder dem som slavar för sina massiva byggprojekt. Eftersom Gud välsignar det hebreiska folket med snabb befolkningstillväxt, börjar egyptierna frukta det ökande antalet judar i sitt land. Så farao beordrar därför att alla pojkar födda av hebreiska kvinnor, ska dödas (Andra Moseboken 1:22).

Från adopterad av en prinsessa – till mördare

I Andra Moseboken två, ser vi hur Mose mor försöker rädda sitt barn genom att lägga honom i en korg, och sätta ut den i floden Nilen. Korgen hittas så småningom av faraos dotter, och hon adopterar då honom som sin egen son – och uppfostrar honom i faraos palats. När Mose växter upp börjar han känna medlidande med sitt folks lidande, och när han ser en egyptier slå en hebreisk slav, ingriper han och dödar egyptiern. I en annan händelse försöker Mose ingripa i ett gräl mellan två hebréer, men en av dem tillrättavisar Mose och säger sarkastiskt: ”Tänker du döda mig som du dödade egyptiern?” (Andra Moseboken 2:14). När Mose inser att hans brott är känt, flyr han till landet Midjan där han återigen ingriper, den här gången genom att rädda Jetro’s döttrar från rövare. Som ett uttryck för tacksamhet ger Jetro (även kallad Reuel) sin dotter Sippora till Mose som hustru (Andra Moseboken 2:15–21). Mose lever sedan i Midjan i cirka fyrtio år.

Gud kallar Mose

Nästa stora händelse i Moses liv är hans möte med Gud vid den brinnande busken (Andra Moseboken 3–4), där Gud kallar Mose att vara sitt folks frälsare. Trots sina inledande ursäkter och öppna önskan om att Gud skulle sända någon annan, går han med på att lyda Gud. Herren lovar att sända Aron, Moses bror tillsammans med honom. Resten av berättelsen är ganska välkänd. Mose och hans bror Aron går till farao i Guds namn och kräver att han ska släppa folket, så att de ska kunna tillbe sin Gud. Farao vägrar envist, och tio plågor av Guds dom faller över folket och landet, där den sista plågan är dödandet av den förstfödde. Före denna sista plåga befaller Gud Mose att instifta påsken (Pesach), som är ett minne av Guds frälsande handling när han befriar sitt folk från slaveriet i Egypten.

Gud ger Mose Lagen (Herrens instruktioner)

Efter uttåget ur Egypten leder Mose folket till Röda havets rand, där Gud utför ännu ett frälsande mirakel genom att dela på vattnet och låta hebréerna passera till andra sidan, medan den egyptiska armén dränks (Andra Moseboken 14). Mose för efter detta folket till foten av berget Sinai, där Lagen (Tora) ges och det gamla förbundet upprättas mellan Gud och det nybildade Israels folk (Andra Moseboken 19–24).

En hel generation missar Guds plan

Resten av Andra Moseboken och hela Tredje Moseboken utspelar sig medan israeliterna bor i läger, vid foten av Sinai berg. Gud ger Mose detaljerade instruktioner för att han ska bygga ett tabernakel – som är ett flyttbart tält för tillbedjan som kan monteras och demonteras för enkel transport – samt för tillverkning av redskap för tillbedjan, prästkläder och förbundsark – som symboliserar Guds närvaro bland sitt folk samt den plats där översteprästen ska kunna utföra den årliga försoningen (Jom kippur). Gud ger också Mose tydliga instruktioner om hur Gud ska tillbes, och riktlinjer för att upprätthålla renhet och helighet bland folket. Fjärde Moseboken visar hur israeliterna rör sig från Sinai till kanten av det utlovade landet, men de vägrar att gå in när tio av tolv spejare ger en dålig rapport om Israels förmåga att inta landet. Gud dömer denna generation av judar till att dö i öknen för deras olydnad, och låter dem vandra i öknen i fyrtio år. I slutet av Fjärde Moseboken är nästa generation israeliter tillbaka vid gränsen till det utlovade landet, nu redo att lita på Gud och inta det i tro.

Mose kände Herren ”ansikte mot ansikte”

Femte Moseboken visar hur Mose håller flera predikoliknande tal till folket, där han påminner dem om Guds frälsande kraft och trofasthet. Han ger en andra uppläsning av Lagen (Femte Moseboken 5) och förbereder denna generation israeliter att ta emot Guds löften. Mose själv är förbjuden att gå in i landet på grund av sin synd vid Meriba (Fjärde Moseboken 20:10–13). Slutet av Femte Moseboken beskriver när Mose dör (Femte Moseboken 34). Strax innan klättrar han upp på berget Nebo, och får se det utlovade landet. Mose är 120 år gammal när han dör, och Bibeln säger att hans ”ögon var inte skumma och hans kraft inte försvagad” (Femte Moseboken 34:7). Herren själv begraver Mose (Femte Moseboken 34:5–6), och Josua tar sedan över som folkets ledare. Femte Moseboken 10–12 säger: ”Sedan dess har ingen profet i Israel uppstått som Mose, som Herren kände ansikte mot ansikte, som gjorde alla de tecken och under som Herren sände honom att göra i Egypten – mot farao och alla hans tjänare och hela hans land. Ingen har visat sådan mäktig kraft eller gjort sådana fruktansvärda gärningar som Mose gjorde inför hela Israel.”

Hans liv i tre fyrtioårsperioder

Ovanstående är endast en kort skiss av Moses liv och nämner inte hans interaktioner med Gud, hur han leder folket, några av de specifika sätt på vilka han förebådar Jesus Kristus, hans centrala roll i den judiska tron, hans uppenbarelse vid Jesu förklaring och andra detaljer. Men det ger oss en viss ram för gudsmannen Mose. Så, vad kan vi då lära oss av Moses liv? Man delar generellt upp hans liv i tre 40-årsperioder.

Den första är hans liv i faraos hov. Som adopterad son till faraos dotter får Mose alla privilegier och förmåner som en prins av Egypten. Han blir undervisad ”i all egyptiernas visdom, och han var mäktig i ord och gärningar” (se Apostlagärningarna 7:22). När hebréernas nöd börjar oroa hans själ tar Mose det på sig, att bli sitt folks frälsare (räddare). Som Stefanus säger inför det judiska rådet: ”Mose trodde att hans bröder skulle förstå att Gud ville frälsa dem genom hans hand” (Apostlagärningarna 7:25). Av denna händelse lär vi oss att Mose är en handlingskraftig man, men också en man med hetsigt temperament och benägenhet för förhastade handlingar. Ville Gud rädda sitt folk? Ja. Ville Gud använda Mose som sitt utvalda redskap för frälsning? Ja. Men Mose, vare sig han var helt medveten om sin roll i hebréernas frälsning eller inte, handlar förhastat och impulsivt. Han försöker göra i sin egen tid det som Gud vill göra i sin tid. Lärdomen för oss är uppenbar: vi måste vara mycket medvetna inte bara om att göra Guds vilja, utan om att göra den i Guds tid – inte vår egen. Som med så många andra bibliska exempel, när vi försöker göra Guds vilja i vår egen tid, ställer vi ofta till det ännu mer.

Han var inte passiv medan han väntade på Herren

Mose behöver tid att växa, mogna och lära sig att vara ödmjuk inför Gud, och detta för oss till det nästa kapitlet i Moses liv – hans 40 år i landet Midjan. Under denna tid lär Mose sig det enkla livet som herde, make och far. Gud tar här en impulsiv och hetlevrad ung man och börjar forma honom till det perfekta redskapet sin hand. Vad kan vi lära oss från denna period i hans liv? Om den första lärdomen är att vänta på Guds tid, är den andra att inte vara passiv medan vi väntar. Även om Bibeln inte ger många detaljer om denna del av Moses liv, satt han inte sysslolös i väntan på Guds kallelse. Han tillbringar större delen av de fyrtio åren, med att lära sig livet som herde samt hur man försörjer och uppfostrar en familj. Detta är inga obetydliga saker. Även om vi kanske längtar efter de ”andliga bergtoppsupplevelserna” med Gud, levs 99 procent av våra liv i dalen, med de vardagliga sysslorna som bygger upp ett liv. Vi behöver leva för Gud i dalen innan han tar oss in i striden. Det är ofta i livets till synes triviala aspekter som Gud tränar och förbereder oss, för sitt kall i nästa säsong.

Blev stark i Herren och i hans väldiga kraft

En annan sak vi ser från Mose under hans tid i Midjan är att, när Gud till slut kallar honom till tjänst, är Mose motvillig. Den handlingskraftige mannen från tidigare (Mose nu 80 år gammal) har med åren blivit överdrivet försiktig. När han kallades att tala för Gud sade Mose att han var ”trög i tal och tunga” (Andra Moseboken 4:10). Vissa kommentatorer tror att Mose kan ha haft ett talfel. Kanske, men då vore det märkligt att Stefanus säger att Mose var ”mäktig i ord och gärningar” (Apostlagärningarna 7:22). Kanske ville Mose bara inte återvända till Egypten och misslyckas igen. Detta är ingen ovanlig känsla. Hur många av oss har inte försökt göra något (vare sig det var för Gud eller inte) och misslyckats, och sedan tvekat att försöka igen? Det finns två saker som Mose tycks ha förbisett. Den ena är den uppenbara förändringen som skett i hans eget liv, under de gångna fyrtio åren. Den andra och viktigare, är den förändringen att Gud nu skulle vara med honom. Mose misslyckades inte i första hand för att han var impulsiv, utan för att han ibland agerade utan Guds tilltal. Därför är lärdomen här att när vi urskiljer ett tydligt kall från Gud, ska vi gå fram i tro, med visshet om att Gud går med oss. Var inte rädd, utan var stark i Herren och i hans väldiga kraft (Efesierbrevet 6:10).

Han var en bönens man

Det tredje och sista kapitlet i Moses liv är det som Skriften ägnar mest utrymme åt, nämligen hans roll i Israels förlossning. Flera lärdomar kan dras från detta kapitel i Moses liv. Den första handlar om hur man är en effektiv ledare för människor. Mose har i praktiken ansvar för två miljoner hebreiska flyktingar. När detta börjar tära på honom föreslår hans svärfar Jetro att Mose ska delegera ansvar till andra trogna män, en läxa som många människor med ansvar behöver lära sig (Andra Moseboken 18). Vi ser också en man som är beroende av Guds nåd, för att klara sin uppgift.

Mose ber ständigt för folket inför Gud

Om ändå alla i auktoritetspositioner bad till Gud, för dem de ansvarar för! Mose är mycket medveten om Guds närvaros nödvändighet, och ber till och med om att få se Guds härlighet (Andra Moseboken 33). Han visste att uttåget skulle vara meningslöst utan Gud. Det är Herren som gör israeliterna unika, och de har ingenting i sig själva. Moses liv lär oss också att vissa synder kommer fortsätta att förfölja oss, hela livet. Det hetsiga temperament som får Mose i trubbel i Egypten, ger honom även problem under ökenvandringen. I den tidigare nämnda händelsen vid Meriba slår Mose i sin vrede på klippan, för att få fram vatten till folket. Men han ger sedan inte Gud äran, och han följer inte heller Guds exakta instruktioner. På grund av detta förbjuder Gud Mose, att gå in i det utlovade landet. På liknande sätt har vi alla vissa återkommande synder som förföljer oss genom livet, synder som kräver att vi ständigt är vaksamma.

Han levde ett liv i tro

Detta är bara ett fåtal praktiska lärdomar vi kan dra av Moses liv. Men om vi ser på Moses liv i ljuset av hela Skriftens panorama, ser vi större teologiska sanningar som passar in i frälsningsberättelsen. I kapitel elva i Hebreerbrevet används Mose som ett exempel på tro. Vi lär oss att det var genom tro som Mose avstod från härligheten i faraos palats, för att identifiera sig med sitt folks lidande. Hebreerbrevets författare säger: ”Mose ansåg Kristi smälek vara en större rikedom än Egyptens skatter” (Hebreerbrevet 11:26). Moses liv var ett liv i tro, och vi vet att utan tro är det omöjligt att behaga Gud (Hebreerbrevet 11:6). På samma sätt är det genom tro som vi, med blicken riktad mot de himmelska rikedomarna, nu kan uthärda de tillfälliga svårigheterna i detta liv (Andra Korintierbrevet 4:17–18).

Förebild för Kristus

Som nämnts tidigare vet vi också att Moses liv är typologiskt för Kristi liv. Liksom Jesus var Mose medlare för ett förbund. Författaren till Hebreerbrevet går långt för att visa detta (se Hebreerbrevet 3: 8–10). Aposteln Paulus gör också samma poänger i Andra Korintierbrevet tre. Skillnaden är att det förbund som Mose förmedlar är temporärt och villkorligt, medan det förbund som Kristus förmedlar är evigt och ovillkorligt. Liksom Kristus förmedlar Mose frälsning till sitt folk. Mose befriar Israels folk från slaveri och fångenskap i Egypten, och för dem till det utlovade landet Kanaan. Kristus befriar sitt folk från slaveri under synd och fördömelse, och för dem till det utlovade landet – evigt liv på en förnyad jord när Kristus återvänder för att fullborda det rike han påbörjade vid sin första ankomst. Liksom Kristus är Mose en profet för sitt folk. Mose talar Guds ord direkt till israeliterna, precis som Kristus gör (Johannesevangeliet 17:8). Mose förutsäger att Herren ska resa upp en annan profet lik honom ur folket (Femte Moseboken 18:15). Jesus och den tidiga kyrkan lär och tror att Mose syftade på Jesus när han skrev dessa ord (jfr Johannesevangeliet 5:46, Apostlagärningarna 3:22 och 7:37). På så många sätt är Mose liv en förebild för Kristi liv. Därför kan vi lära oss hur Gud verkar med sin frälsningsplan, genom trogna människors liv genom hela historien. Detta ger oss hopp om att, precis som Gud räddar sitt folk och ger dem vila genom Moses gärningar, så kommer också Gud att rädda oss och ge oss en evig sabbatsvila i Kristus – både nu och i den kommande världen.

Mose kom in i löfteslandet – efter sin död…

Slutligen är det intressant att notera att även om Mose aldrig satte sin fot i det utlovade landet under sin livstid, fick han möjlighet att gå in i det efter sin död. På förklaringsberget, när Jesus visar sina lärjungar en försmak av sin fulla härlighet, är han åtföljd av två gestalter från Gamla Testamentet – Mose och Elia – som representer lagen och profeterna. Mose upplever äntligen idag den sanna sabbatsvilan i Kristus, som en dag ska tillfalla alla kristna (se Hebreerbrevet 4:9).

Diskussionsfrågor:

Vad tänker du på efter att ha läst om bönemannen Mose? Associera helt fritt!
Finns det något du nu blir inspirerad att ändra i ditt eget liv?
Vad vill du be Gud att hjälpa dig med – just idag?

Min personliga bön

Bed ut högt:
”Käre Far i himmelen, tack för de gudsmän som tjänat dig genom alla tider. Hjälp mig nu att med Mose som exempel – lära mig att VÄNTA på dig när det är tid för det – och att GÅ med dig när du kallar. Jag ber också om att jag ska få bli en man med fokus på bön. I Jesu namn. AMEN.”

Mose säger: ”En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i ALLT vad han säger er.” /Apostlagärningarna 3:22

Mose – fakta och bibelreferenser:

Profet och förmedlare av Guds Lag, ledare av uttåget ur Egypten. När Farao ville döda alla nyfödda israeliska pojkar, räddades Mose till livet av Faraos dotter. Mose växte upp som prins i det egyptiska hovet. Sedan Mose mördat en egyptisk man då denne slagit en israelit, flydde han till Midjan där han blev herde. Mose kallades av Gud genom att Gud uppenbarade sig i en brinnande buske. Mose konfronterade Farao och Gud sände tio plågor över Egypten. Han ledde därefter israels folk ur Egypten och tog emot Guds Lag på Sinai berg. Han ledde folket till Kades och vidare genom öknen. Slutligen kom han till Moab, där han återigen gav lagen till folket. Han gick upp på berget Nebo för att dö. Judarna ser Moses som judendomens grundare. Mose är författare till Bibelns första fem böcker, Moseböckerna.

Tidsperiod: Mose-David (1400 – 1000 f.Kr.)
Född: 1391 f.Kr. (2370 AM*)
Död: 1271 f.Kr. (2490 AM*)
Ålder: 120 år
Far: Amram
Mor: Jokeved
Syskon: Mirjam, Aron
Relationer: Sippora (äktenskap)
Barn: Gershom och Eliezer

*Anno Mundi (latin för år och värld) är den judiska tideräkningen som utgår från världens tillkomst som är satt till år 3761 f.Kr. I år (2025) motsvaras av år 5785 i den judiska tideräkningen. Det som ses här är en ungefärlig siffra.

Här läser du mer om Mose (wikipedia) >>

Vi läser om Mose på 80 platser i Nya Testamentet, här finns listan på bibelställen >>
Vi läser om Mose på 766 platser i Gamla Testamentet, här finns listan på bibelställen >>