Diakonen Stefanus: "Jag blev den förste martyren"

Stefanus var diakonen som inte bara delade bröd åt änkor, utan även delade evangeliets bröd med glödande övertygelse. Han var fylld av tro och helig Ande, talade med en vishet som ingen kunde motstå – och bad för sina bödlar medan stenarna föll. Stefanus liv brann kort men klart, som en fackla i mörkret. Han blev kyrkans första martyrblomma, nedtrampad men aldrig utsläckt. Stefanus exempel utmanar oss än idag: vågar vi stå för sanningen när lögnen lockar? Vågar vi älska våra fiender när hatet ropar? Vågar vi tjäna med ödmjukhet och predika med mod – oavsett vad det kostar? Stefanus påminner oss att sann tro inte bara handlar om att tala om Kristus, utan att leva och dö för honom.

Stefanus var en av de sju som valdes ut i den första församlingen för att dela ut mat till änkorna, ett tidigt exempel på diakonal tjänst. Men hans tjänande gick mycket längre än till praktisk omsorg. Stefanus förkunnade frimodigt, utförde tecken och under – och vittnade om Jesus även när det kostade honom livet. Genom sitt mod, sin omsorg och sin förmåga att förlåta sina fiender, är han än idag en förebild för alla som vill tjäna som diakon i Kristi namn.

Berättelsen om Stefanus

Stefanus (på grekiska Στέφανος som betyder ”krans” eller ”krona”), var en av de tidigaste ledarna i den kristna församlingen i Jerusalem. Apostlagärningarna 6:5 introducerar en trofast gudsman vid namn Stefanus: ”en man fylld av tro och den helige Ande.” Det är värt att notera att det alltid har funnits troende vars kärlek till och hängivenhet för Herren, lyser så starkt att andra omkring dem märker det – och Stefanus var en sådan person… Ingenting är känt om Stefanus personliga liv – hans föräldrar, syskon eller om han hade hustru och barn. Men det som är känt är det verkligt viktiga: han var trofast, även när han stod inför en säker död.

Utvald att tjäna som diakon i församlingen

Stefanus var en av de sju män som valdes ut för att ansvara för utdelningen av mat till änkor i den första församlingen, efter att en konflikt uppstod och apostlarna insåg att de behövde hjälp. Han beskrivs som ”full av Guds nåd och kraft” och som en som ”gjorde stora tecken och under bland folket” (se Apostlagärningarna 6:8).

Falska anklagelser och gripande

Motstånd uppstod mot Stefanus, men de som argumenterade med honom kunde inte stå emot den vishet som den helige Ande gav honom. Därför bestämde sig de religiösa ledarna för att falskeligen anklaga honom för hädelse, och lät därefter arrestera honom (Apostlagärningarna 6:11–14).

Stefanus försvarstal – en historisk sammanfattning

Apostlagärningarnas sjunde kapitel återger Stefanus vittnesmål, som kanske är den mest koncentrerade sammanfattningen av Israels historia och dess relation till Gud – som finns i Bibeln.

Stefanus oroade sig inte för sitt jordiska liv, utan bestämde sig för att orubbligt stå på Jesu Kristi sida, oavsett konsekvenserna. Gud ingav honom mod att tala frimodigt och helt korrekt anklaga Israel för att inte ha känt igen Jesus som Messias – att de hade förkastat och dödat honom, precis som deras förfäder hade dödat Sakarja samt andra profeter och trogna gudsmän. Stefanus tal blev en dom över Israel och deras misslyckande som Guds utvalda folk som fått lagen, de heliga tingen och löftet om Messias. Naturligtvis togs dessa anklagelser inte emot väl, av de judiska ledarna som ”inte gav kärlek till sanningen rum” (Andra Tessalonikerbrevet 2:10).

Påminnelsen om Israels historia

I sitt tal påminde Stefanus dem om deras trofaste stamfader Abraham, och hur Herren kallade honom från ett hedniskt land till Israel, där Gud slöt ett förbund med honom. Stefanus berättade om folkets resa – från Josefs tid i Egypten till deras befrielse under Mose – 400 år senare. Han tog upp hur Mose mötte Gud i den brinnande busken i Midjan, och hur Gud utrustade Mose att leda folket från avguderi och slaveri, till frihet och välsignelse i det utlovade landet. Genom hela sitt tal påminde Stefanus dem gång på gång om deras ständiga uppror och avguderi, trots att de själva bevittnat Herrens mäktiga gärningar. På så sätt använde han Israels egen historia för att anklaga dem, något som retade dem så mycket att de till slut inte ville höra mer.

Domen för hädelse och Stefanus sista ögonblick

Enligt Mose lag förtjänar synden hädelse dödsstraff, vanligtvis genom stening (se Fjärde Moseboken 15:30–36). Precis innan dessa stolta judar verkställde domen och började stena Stefanus, berättar Apostlagärningarna 7:55–56 om Stefanus sista ögonblick på jorden:

”Men Stefanus, fylld av den helige Ande, såg upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus stå på Guds högra sida. Han sade: ’Se! Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.'”

Under själva steningen bad Stefanus: ”Herre Jesus, ta emot min ande… Herre, ställ dem inte till svars för denna synd” (Apostlagärningarna 7:59–60). Därmed efterliknade han Jesus på korset, som bad för sina bödlar.

Saulus – som senare blev aposteln Paulus – var där

Apostlagärningarna berättar att ”vittnena lade sina mantlar vid en ung mans fötter som hette Saulus” (se Apostlagärningarna 7:58). Denna Saulus är Paulus före sin omvändelse. Han samtyckte till Stefanus död. Det visar att den framtida aposteln Paulus själv var delaktig i den första kristna martyrens död.

Stefanus betydelse

Stefanus räknas som kristendomens första martyr – protomartyren. Hans död markerade också början på en allvarligare förföljelse i Jerusalem, vilket ledde till att många kristna spreds ut i Judeen och Samarien. På så sätt bidrog Stefanus död indirekt till att evangeliet började spridas utanför Jerusalem.

Minnet av Stefanus

I vissa kyrkliga traditioner vördas Stefanus som helgon och martyr. Hans dag i västkyrkan är den 26 december (Stefanidagen i svensk tradition). I östkyrkor firas han ofta den 27 december. Stefanus liv och ännu mer hans död, borde vara ett exempel för varje troende. Han var inte bara en praktisk organisatör eller diakon i modernt språkbruk – han var också en kraftfull förkunnare och undergörare, fylld av den helige Andes gåvor.

Stefanus – Diakonen, vittnet och den första martyren. AI sammanfattar:

Men Stefanus, fylld av tro och den helige Ande… /Apostlagärningarna 6:5

Diakonen Stefanus var inte en apostel, inte en författare av brev, inte någon med en berömd släkt eller ansedd bakgrund. Vi vet nästan ingenting om hans familj, yrke eller personliga historia. Ändå är hans korta framträdande (i Apostlagärningarna 6-7, 11 och 22) ett kraftfullt blixtnedslag i kyrkans historia. Han var den första kristna martyren. Den förste att ge sitt liv för sin bekännelse om tro på Jesus, efter korsfästelsen. Och hans liv är en utmaning för oss än idag.

1. Han började i ödmjuk tjänst

Församlingen i Jerusalem hade växt snabbt, och plötsligt klagade de grekisktalande änkorna på att de blev förbisedda i den dagliga matutdelningen. Apostlarna sa då: ”Det är inte rätt att vi försummar Guds ord för att ordna med måltider. Välj därför ut sju män med gott anseende, fyllda av Ande och vishet, som vi kan sätta att sköta detta” (Apostlagärningarna 6:2–3). Stefanus var en av de sju. Han sa ja till att tjäna vid borden, och sökte inte en glamorös position. Han valdes inte för sin makt eller för sin retorik – utan för sin tro, karaktär och andefyllda vishet.

📌 Lärdom:

Kristet ledarskap börjar i tjänande.
Guds kallelse börjar ofta i det lilla, i det som ingen applåderar.
Vem är du beredd att tjäna i det fördolda?

2. Han var fylld av tro, nåd och Andens kraft

Apostlagärningarna säger inte bara att han organiserade matutdelningen. ”Stefanus, fylld av nåd och kraft, gjorde stora tecken och under bland folket” (Apostlagärningarna 6:8). Han var inte bara en praktisk hjälpare – han bar på Guds närvaro och blev därmed ett redskap för Guds mäktiga kraft.

📌 Lärdom:

Gud vill att vi ska tjäna både med våra händer och med vår andefyllda tro.
Diakoni och evangelisation hör ihop.
Hur söker du Gud så att du kan vara fylld av tro, nåd och kraft i din vardag?

3. Han talade sanning – även när det kostade på

När oppositionen växte kunde ingen stå emot den visdom och Ande som gav Stefanus orden. För att stoppa honom anklagade man honom falskt, för hädelse. Inför Stora rådet höll han ett långt tal – en mästerlig genomgång av Israels historia, men också en skoningslös sanning om folkets motstånd mot Gud ”Ni hårdnackade … Ni står alltid emot den helige Ande” (Apostlagärningarna 7:51). Stefanus smickrade inte. Han höll inte tyst för att rädda sitt eget skinn. Han sa det som var sant – även om det väckte raseri.

📌 Lärdom:

Sanningen kostar.
Tro är inte att vara bekväm, utan att vara trogen Kristus.
Vågar vi tala sanning även när världen inte vill höra?

4. Han bad för sina fiender

När Stefanus släpades ut ur staden och stenades till döds, var hans sista ord inte förbannelser eller hat utan ”Herre, ställ dem inte till svars för denna synd” (Apostlagärningarna 7:60). Han speglade på så sätt sin Mästare Jesus, som bad ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör”.

📌 Lärdom:

Vi som följer Jesus är kallade att förlåta även dem som skadar oss.
Kärleken till våra fiender är evangeliets signum.
Vem behöver du förlåta idag?

5. Han höll blicken på det eviga

Mitt i det brinnande hatet och våldet lyfte Stefanus blicken. ”Men Stefanus, fylld av den helige Ande, såg upp mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus stå på Guds högra sida” (Apostlagärningarna 7:55). Medan stenarna föll, såg han himlen öppen. Stefanus såg Jesus inte sitta, utan stå – som om Frälsaren själv reste sig för att ta emot sin tjänare.

📌 Lärdom:

Vårt hopp är inte här på jorden.
Vi behöver lyfta vår blick – även i lidandet – och fästa den på Jesus.
Var är din blick fäst idag? På problemen omkring dig eller på Kristus?

Avslutning

Vad skulle hända med vår församling, vår stad och vår värld – om vi tog Stefanus exempel på allvar? Om vi inte bara var en kyrka som bjöd på kaffe och smörgås, utan också delade evangeliet med Andens kraft? Om vi inte bara höll god ton, utan vågade tala sanning i kärlek? Om vi inte bara bad för våra vänner, utan även för våra fiender? Och om vi inte bara fokuserade på det jordiska, utan på det himmelska?

Diskussionsfrågor:

Vad tänker du på efter att ha läst om Stefanus? Associera helt fritt!
Finns det något du nu blir inspirerad att ändra i ditt eget liv?
Vad vill du be Gud att hjälpa dig med – just idag?

Min personliga bön

Bed ut högt:
”Käre Far i himmelen, tack för de gudsmän som tjänat dig genom alla tider. Hjälp mig nu att med Stefanus som exempel, vara redo att ge mitt liv för dig om så krävs. Jag ber också om att få vara fylld av den helig Andes nåd och kraft. I Jesu namn. AMEN.”