David är en av de mest färgstarka och komplexa personligheterna i Bibeln. Jesus själv bekänner sig tillhöra Davids ätt, och beskrivs på många sätt som hans arvtagare – ”lejonet av Juda stam och Davids rotskott”. Han är den kände herdepojken som besegrar Goliat, men David är också kungen som mördar och begår äktenskapsbrott. Sitt största avtryck gör han kanske ändå i sin roll som musiker och poet i Psaltaren, där han visar hur sann ödmjukhet och ärlighet inför Gud ska se ut. När David begår fel är han snabb att erkänna synd och vända om, en egenskap som du och jag både kan och bör försöka efterlikna.
Av de 150 psalmerna i Psaltaren tillskrivs omkring 73 av dem Kung David. Detta framgår av överskrifterna i de hebreiska texterna där det ofta står ”en psalm av David”. Psalmer som tillskrivs kung David behandlar ofta teman av ångest, syndabekännelse, förtroende för Gud och tacksamhet – vilket speglar de många utmaningar och framgångar som han mötte i sitt liv.
Berättelsen om David – en ”man efter Guds eget hjärta”
Vi kan lära oss mycket av Davids liv. Han var en man efter Guds eget hjärta (se Första Samuelsboken 13:13–14 och Apostlagärningarna 13:22 /SFB). Vi presenteras först för David efter att Saul på folkets insisterande, gjordes till kung. Saul höll inte måttet som Guds kung. Medan kung Saul var olydig mot Herren, sände Gud profeten Samuel för att hitta sin utvalde herde David, Isais son.
David tros ha varit tolv till sexton år gammal när han smordes till Israels kung. Han var den yngste av Isais söner och ett osannolikt val till kung, mänskligt sett. Profeten Samuel trodde att Eliab Davids äldste bror, nog var den som Gud hade utvalt. Men Gud sa till Samuel: ”Se inte på hans utseende eller hans längd, ty jag har förkastat honom. Herren ser inte på vad människor ser. Människor ser på det yttre, men HERREN ser till hjärtat”. Sju av Isais söner visades upp för profeten Samuel, men Gud hade inte utvalt någon av dem. Samuel frågade om Isai hade några fler söner. Den yngste David, var ute och skötte får. Så de kallade in den unge herdepojken och Samuel smorde David med olja ”och från den dagen kom Herrens Ande kraftfull över David” (se Första Samuelsboken 16:13).
Bibeln säger också att Herrens Ande vek från kung Saul och att en ond efter det ande plågade honom. Sauls tjänare föreslog en harpist, och de rekommenderade David och sa: ”Jag har sett en son till Isai från Betlehem som vet hur man spelar lyra. Han är en modig man och en krigare. Han talar bra och är en vacker man – Och Herren är med honom”. Sålunda kom David i kungens tjänst. Saul var nöjd med den unge David, och han blev en av kung Sauls vapendragare.
David och Goliat
Sauls glädje över David försvann snabbt när David växte i styrka och berömmelse. I kanske en av de mest kända bibliska berättelserna dödade David jätten Goliat. Filistéerna var i krig med israeliterna. Fienden hånade Israels militära styrkor med deras förkämpe, Goliat från Gat. De föreslog en duell mellan Goliat och en valfri man från Israels arme´. Men ingen i Israel anmälde sig frivilligt för att slåss mot jätten. Davids äldre bröder var en del av Sauls armé. Sedan Goliat hade hånat israeliterna i fyrtio dagar, besökte David sina bröder på slagfältet och hörde filistéen Goliats skryt. Den unge herden frågade då: ”Vad kommer att göras med mannen som dödar Goliat och tar bort denna skam från Israel? Vem är denne oomskurne filisté, att han kan få trotsa den levande Guds härar?” (Första Samuelsboken 17:26). Davids äldsta bror blev arg och anklagade David för stolthet och att han bara kom för att titta på striden. Men David upprepade bara sin provocerande fråga.
Kung Saul fick höra vad David sa och sände då bud efter honom. David sa till Saul: ”Låt ingen tappa modet på grund av denne filisté, din tjänare kommer att gå och bekämpa honom”. Kung Saul var vantro eftersom David var inte en utbildad soldat. David berättade om sina meriter som herde, och var noga med att ge äran till Gud. Han hade dödat både lejon och björnar som följde efter hans får, och David hävdade nu att filisteen skulle dö på samma sätt som dessa djur, eftersom han hade ”trotsat den levande Gudens härar”.
David sa: ”Herren som räddade mig från lejonets och björnens gap, kommer att rädda mig ur denna filistés hand”. Saul accepterade, förutsatt att David skulle bära Sauls rustning i kampen. Men David var inte van att bära rustning, och lämnade den därför kvar hos Saul. David tog istället med sig sin stav, fem släta stenar, sin herdeväska och en slangbella. Goliat skrämdes inte av David, men inte heller David skrämdes av jätten. David sade till filistéen Goliat: ”Du kommer mot mig med svärd och spjut, men jag kommer mot dig i HERREN, den allsmäktiges namn. Israels härars Gud, som du har föraktat. I dag ska Herren överlämna dig i mina händer”. Davids förtröstan på Gud var större än hans rädsla. David dödade Goliat. Han gick sedan in i kung Sauls tjänst på heltid och skötte inte längre sin fars får.
David och Jonatan – exempel på manlig vänskap
Det var vid den här tiden som Sauls son, Jonatan, ”blev ett i anden med David” (Första Samuelsboken 18:1). David och Jonathans vänskap är ett vackert exempel för vad sann vänskap är, än idag. Trots att Jonatans far var kung och Jonatan skulle ha varit en naturlig arvtagare till tronen, valde Jonatan att stödja David. Han förstod och accepterade Guds plan och skyddade sin vän från sin mordiske far. Jonatan visar David både sann ödmjukhet och osjälvisk kärlek. Under Davids regeringstid (efter Sauls och Jonatans död) sökte David upp alla som var kvar av Sauls hus som han kunde visa vänlighet mot – för Jonatans skull. Det är uppenbart att båda männen brydde sig mycket om varandra och hedrade varandra, och de blir därför ett fint exempel på vänskap mellan män.
Kung Saul börjar hata David
Efter segern över Goliat fortsatte David att växa i berömmelse. Sången efteråt i Sauls läger var hånfull mot den sittande kungen.Folket sjöng där ut segersånger om David samtidigt som de sjöng förnedrande sånger om Saul, vilket orsakade en rasande svartsjuka hos kung Saul – som aldrig avtog. Sauls svartsjuka mot David blev mordisk. Han försökte först få David dödad av filistéerna genom att be David att bli hans svärson. Kungen erbjöd sin dotter i utbyte mot att David gick ut i krig för honom. David vägrade i ödmjukhet, och Sauls dotter gavs till en annan. Sauls andra dotter Mikal var kär i David, så Saul frågade igen. David vägrade återigen på grund av sin brist på rikedom och oförmåga att ha råd med brudpriset för dottern till en kung. Saul bad då om hundra filisteiska förhudar i hopp om att David skulle slaktas av fienden. När David dödade tvåhundra filistéer, vilket var dubbelt så mycket som den krävda betalningen, insåg Saul att han var utslagen och hans rädsla för David ökade. Jonatan och Mikal varnade David för sin fars mordiska uppsåt, och David tillbringar därför de följande åren av sitt liv på flykt från kung Saul. David skrev flera psalmer och sånger under denna tid, inklusive Psalmerna 57, 59 och 142.
Gud uppfyller sin vilja i sin tid
Även om Saul aldrig slutade förfölja David med avsikt att döda honom, höjde David aldrig en hand mot sin kung och Guds smorde. När Saul så småningom dog, sörjde David honom. Även om David visste att han var Guds smorde tvingade han sig inte fram till tronen. Han respekterade Guds suveränitet och hedrade de auktoriteter som Gud för närvarande hade på plats, och litade på att Gud skulle uppfylla sin vilja i sin tid.
Medan David var på flykt reste han upp en mäktig armé och med kraft från Gud vann han ständiga segrar. David bad alltid först Gud om tillåtelse fick instruktioner innan han gick ut i strid, en vana som han senare skulle fortsätta som kung. När David till slut blev kung förblir han en mäktig militär befälhavare och soldat. Andra Samuelsbokens tjugotredje kapitel, berättar om några av Davids så kallade ”mäktiga mäns bedrifter”. Gud hedrade och belönade Davids lydnad och gav honom framgång i allt han gjorde.
Tempelbygget
Efter att David hade bott i sitt palats en tid och fått fred med sina fiender, ville han bygga ett tempel åt Herren. Profeten Natan sa först till David att göra som han ville. Men sedan sa Gud till Natan att David inte skulle vara den som skulle bygga Guds tempel. Istället lovade Gud att bygga ett hus åt David. Detta löfte inkluderade en förutsägelse om att Davids son Salomo, skulle bygga templet. Men den talade också om den kommande Messias, Davids Son som skulle regera för evigt (se Andra Samuelsboken 7:4–17). David svarade i ödmjukhet och vördnad: ”»Vem är då jag, Herre min Gud och vad är min släkt, eftersom du har låtit mig nå så högt?”. Innan han dog gjorde David förberedelser för templet. Guds skäl till att inte tillåta David bygga templet var att han hade utgjutit så mycket blod, medan ”Davids son” skulle vara en fredens man och inte en krigsman. Salomo skulle därför få bygga templet (se Första Krönikeboken 22).
David våldtar och mördar
Mycket av Davids blodutgjutelse var ett resultat av krig. Även om David var en man efter Guds eget hjärta, var han också mänsklig och syndig. Medan hans arméer var i krig en vår, stannade David hemma. Från sitt tak såg han en dag en vacker kvinna som badade. Han fick reda på att hon hette Batseba, och var hustru till hetiten Uria, en av Davids mäktiga män som befann sig i krig. David skickade bud efter Batseba, och hon blev efter deras möte (våldtäkt eftersom hon inte hade något val) gravid. David kallade då tillbaka hennes man Uria från striden i hopp om att han skulle ligga med sin fru, och tro att barnet var hans. Men Uria vägrade att gå hem till sin fru, medan hans kamrater var i krig. David ordnade då så att Uria skulle dödas i strid. David gifte sig sedan med Batseba. Denna händelse i Davids liv visar oss att alla – även de vi högt värderar – kämpar med synd. Berättelsen fungerar också som en varning för frestelser och för hur synden så snabbt kan ta kontroll över dig.
Profeten Natan konfronterade David om hans synd med Batseba. David svarar då i ånger och skriver Psalm 51. Här ser vi Davids ödmjukhet och hans sanna hjärta inför Herren. Även om Natan berättade för David att hans son skulle dö till följd av hans synd, vädjade David till Herren för att sin sons liv. Davids relation till Gud var sådan att han var villig att framhärda i tro och hoppas att Gud kunde ge efter. När Gud ändå verkställde sin dom, accepterade David den fullständigt. I denna berättelse ser vi också Guds nåd och suveränitet. Salomo – Davids son – som efterträdde honom och blev en del av Jesu släkttavla, föddes i synd av David och Batseba.
Gud hade också sagt till David genom profeten Natan att svärdet efter Davids synd, inte skulle vika från hans hus. Davids familj fick många problem, som en följd av hans grova synder. Vi ser detta bland Davids barn när Amnon våldtog Tamar, vilket ledde till Absaloms mord på Amnon och Absaloms konspiration mot David. Profeten Natan hade också sagt till David att hans hustrur skulle ges till en som stod honom nära. Detta skulle inte ske i hemlighet som Davids synd med Batseba, utan offentligt. Profetian uppfylldes när Absalom låg med sin fars bihustrur på taket så att alla kunde se (Andra Samuelsboken 16).
Jesus som ”Davids son”
David är författare till många av psalmerna i Gamla Testamentet. I dem ser vi hur han sökte och förhärligade Gud. Han betraktas ofta som en herdekung och en krigarpoet. Skriften kallar honom för ”Israels ljuve psalmist” (Andra Samuelsboken 23:1). Davids liv var fyllt av mänskliga känslor. Han var en vanlig herdepojke med stor förtröstan på Guds trofasthet – och som blev den kung mot vilken alla framtida kungar i Israel skulle mätas. David såg många militära segrar. Han föll också i allvarlig synd, och hans familj fick lida som ett resultat av detta. Men genom allt vände sig David till Gud, och litade på honom. Även i psaltaren när David är nedslagen eller förtvivlad, ser vi honom lyfta upp sina ögon mot sin Skapare och prisa honom. Denna tillit till Gud och ständiga strävan efter en innerlig relation med Gud, är en del av det som gör David till en man efter Guds eget hjärta. Gud lovade David en ättling som skulle regera på tronen för alltid. Den evige kungen är Jesus, Messias ”Davids Son”.
Varför var David en ”man efter Guds hjärta” trots alla fel han begick?
David beskrivs som en ”man efter Guds hjärta” främst på grund av sin djupa tro, uppriktighet och sitt hjärtas inställning till Gud. Detta trots att han begick allvarliga misstag och syndade på många uppenbara sätt. Flera faktorer bidrar till varför David hålls i så hög aktning i bibliska texter, trots sina brister:
Ett av de mest framträdande exemplen på Davids hjärta är hans reaktion efter synden med Batseba och mordet på hennes make, Uria. När profeten Natan konfronterar David med hans synd, erkänner David öppet och ångrar sig uppriktigt. Trots sina misstag visar David genomgående en djup tillit och bedyrar sitt beroende av Gud. Davids liv kännetecknas av lovsång, tillbedjan och en önskan om att följa Guds vilja, vilket framgår av hans många psalmer där han uttrycker både sin kärlek till Gud och sitt beroende av Gud för skydd, ledning och förlåtelse. Detta sammantaget gör honom till en man efter Guds hjärta.
Var läser vi om David i Bibeln?
I Första Samuelsboken börjar David introduceras i kapitel 16, där han smörjs av profeten Samuel till att bli kung över Israel. Berättelsen fortsätter genom resten av Första Samuelsboken, där Davids konflikter med Kung Saul och hans väg till makten beskrivs. Andra Samuelsboken täcker Davids regeringstid som kung över Israel, inklusive hans politiska och militära bedrifter samt hans personliga och familjemässiga problem.
Davids liv och verk berörs även i Första Krönikeboken från kapitel 10 framåt, där Davids regeringstid och organisationen av tempeltjänsten beskrivs i större detalj än i Samuelsböckerna.
Namnet är förknippat med kärlek och favör
Namnet David på hebreiska är דָּוִד (Dawid) och betyder ”älskad” eller ”den älskade”. Namnet härstammar från rotordet דּוֹד (dod), vilket kan översättas till ”älskare” eller ”favorit”. David är ett mycket passande namn för en biblisk gestalt som traditionellt ses som en man efter Guds hjärta, vilket understryker hans särskilda relation till Gud och det faktum att han var högt värderad och älskad av Gud.
Vad kan vi lära oss av David? Vår AI-robot svarar:
- Förtröstan på Gud: David visar stark tro och beroende av Gud genom sitt liv, särskilt i yngre år då han som herdepojke besegrar Goliat med Guds hjälp. Hans psalmer är fyllda med uttryck för hans förtröstan, och tillbedjan till Gud.
- Ledarskap och ansvar: Trots sina brister som kung och ledare är David känd för sitt mod, sin rättvisa och sitt engagemang för sitt folk. Han visar att verkligt ledarskap innebär att ta ansvar för sina handlingar, och att leda med ödmjukhet och rättvisa.
- Ånger och upprättelse: David begick allvarliga misstag inklusive äktenskapsbrott och mord, men hans villighet att erkänna sina synder och söka förlåtelse är ändå centralt i hans liv. Davids djupa ånger och bön om förlåtelse i Psaltaren är kraftfulla exempel på hur man kan hantera personliga synder och sedan söka upprättelse.
- Kreativt och konstnärligt uttryck: David var också en begåvad musiker och poet, och hans bidrag till Psaltaren har haft en djupgående inverkan på judisk och kristen tillbedjan. Hans liv påminner oss om vikten av konst och poesi som andliga uttrycksformer.
- Mänsklig komplexitet: Davids liv visar att även de som är djupt hängivna Gud, kan göra allvarliga misstag. Davids historia är en påminnelse om mänsklig svaghet och behovet av nåd och förlåtelse.
- Guds löften och planer: Genom hela sitt liv är David en central figur i uppfyllandet av Guds löften. Från hans enkla början till hans etablering av ett kungarike som förbereder vägen för Messias, visar Davids liv hur Guds planer ofta utförs på oväntade och mirakulösa sätt.
David erbjuder således både inspiration och varningar, vilket gör hans liv till en rik källa för moralisk och andlig undervisning inom både judisk och kristen tradition.
Diskussionsfrågor:
- Vad tänker du på efter att ha läst om David? Associera helt fritt!
- Finns det något du nu blir inspirerad att ändra i ditt eget liv?
- Vad vill du be Gud att hjälpa dig med – just idag?
Min personliga bön
Bed ut högt:
”Käre Far i himmelen, tack för de gudsmän som tjänat dig genom alla tider. Hjälp mig nu att med David som exempel, vara snabb att bekänna mina synder – och alltid omvända mig till en nära relation med Herren. Jag ber också om att även jag ska få vara en man efter ditt hjärta. I Jesu namn. AMEN.”
David ber: ”Förbarma dig Gud i din nåd, stryk ut mina synder i din stora godhet. Gör mig fri från all min skuld och rena mig från min synd. Jag vet vad jag har brutit, min synd står alltid inför mig… Du har rätt när du ställer mig till svars, den dom du fäller är rättvis. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne. Driv inte bort mig från din närhet, ta inte ifrån mig din helige Ande.” /Psaltaren 51:3-6, 12-13
Kung David – fakta och bibelreferenser:
Tidsperiod: David-fångenskapen (1000 – 586 f.Kr.)
Född: 1040 f.Kr.
Död: 970 f.Kr.
Ålder: 70 år
Far: Isai, även kallad Jesse
Syskon: Eliho, Eliav, Avinadav, Shima, Netanel, Raddaj, Osem, Tserojah, Avigail
Fruar:
Mikal
Avigail
Achinoam
Maacha
Haggit
Avital
Egla
Batsheva
Barn (22): Amnon, Daniel, Avsalom, Adonia, Shefatja, Jitream, Shima, Shovav, Elishua, Natan, Salomo, Jivchar, Elishama, Elifelet, Nogah, Nefeg, Jafia, Elishama, Eljada, Elifelet, Tamar, Jerimot
Relaterade: Saul (företrädare)
Salomo (efterträdare)
Eshbaal/Ish-Boshet (företrädare)
Läs mer om kung David hos Wikipedia >>
Vi läser om David på 1075 platser i Gamla Testamentet, här finns listan på bibelställen >>
Vi läser om David på 59 platser i Nya Testamentet, här finns listan på bibelställen >>
Allt gott från /Tomas ☆
072- 430 99 11 (för sms)
Till Kvinnoribibeln.se >>
Till startsidan Gudsman.se >>
Webbkyrkan – Om Tomas och Mia >>
