Kärlekens apostel: "Låt oss älska varandra"

Kärlekens apostel Johannes var en del av en känd och inflytelserik familj, från Betsaida i Galileen. Mycket talar för att han var kusin med Jesus. Sitt epitet ”kärlekens apostel” fick Johannes, eftersom hans skrifter – särskilt Johannesevangeliet och Första Johannesbrevet – är fyllda med undervisning om Guds utgivande kärlek och vilka konsekvenser den bör få i de troendes liv. Han utmanar också dig och mig att älska ”inte med ord eller fraser, utan i handling och sanning”. Johannes var den ende av apostlarna, som enligt traditionen inte led martyrdöden. Enligt samma källor lär han på sin ålderdom bara haft en sak kvar att säga när han kallades att predika, nämligen: ”Älska varandra”.

I Johannesevangeliet identifieras Johannes flera gånger som ”den lärjunge som Jesus älskade” (se exempelvis 13:23 och 19:26). Detta kan betyda att Johannes hade en speciell och intim relation med Jesus, som gjorde att han förstod Jesu kärlek på ett djupare plan. Eftersom Johannes personligen upplevde Jesu kärlek, kunde han sedan skriva om den med större trovärdighet och insikt. Genom Nya Testamentet får vi flera detaljer om hans föräldrar, syskon och sociala bakgrund – vilket ger oss en tydligare bild av hans uppväxt och hur han kom att bli en av Jesu närmaste lärjungar.

Johannes far drev ett familjeföretag

Hans far hette Sebedeus och ägde en fiskebåt. Det antyder att familjen hade viss ekonomisk stabilitet, eftersom det inte var alla fiskare som hade egna båtar (Matteusevangeliet 4:21). Sebedeus och hans söner Jakob och Johannes arbetade tillsammans som fiskare. De var troligen en del av det kommersiella fisket vid Galileiska sjön, vilket var en viktig näringskälla i området. Enligt Markusevangeliet 1:20 hade Sebedeus anställda tjänare som hjälpte till i fisket, vilket antyder att familjen hade en viss förmögenhet.

Även om Sebedeus förmodligen var en stark fadersfigur, är det anmärkningsvärt att sönerna Johannes och Jakob lämnade sin far och sitt arbete för att följa Jesus (se Matteusevangeliet 4:22). Detta visar att kallelsen att följa Jesus, var större än banden till familjen.

Johannes mor var en stark kvinna och förebild

Johannes mor Salome är en av de kvinnliga lärjungarna som följde Jesus. Hon är en av de få namngivna kvinnor, som stöttade hans tjänst. Detta visar att kvinnor spelade en viktig roll i den tidiga kristna rörelsen. Salome var också med vid Jesu korsfästelse (se Markusevangeliet 15:40) och var bland de kvinnor som besökte Jesu grav på påskmorgonen (Markusevangeliet 16:1). Till skillnad från många av de manliga lärjungarna som blev rädda och flydde när Jesus arresterades, var Salome närvarande vid korset. Detta visar på styrka, mod och trofasthet. Vissa bibelforskare menar att Salome var syster till Maria Jesu mor, eftersom Johannesevangeliet 19:25 nämner att ”hennes syster” var där vid korset. Om detta är korrekt, betyder det att Johannes var kusin till Jesus. Skulle kanske förklara Johannes speciella och nära relation till Jesus?

Johannes – från åskans son till kärlekens apostel

Aposteln Johannes är författare till fem av Nya Testamentets böcker: Johannesevangeliet, de tre korta breven som också bär hans namn och Uppenbarelseboken. Johannes var en del av Jesu ”inre krets”. Tillsammans med Petrus och Jakob fick Johannes förmånen att bevittna Jesu samtal med Mose och Elia på förklaringsberget (se Matteusevangeliet 17:1-9). Hans betydelse bland de tolv växte allt eftersom han mognade, och efter korsfästelsen blev Johannes en ”pelare” i Jerusalems församling (se Galaterbrevet 2:9). Johannes arbetade tillsammans med aposteln Petrus (se Apostlagärningarna 3:1, 4:13, 8:14), men slutligen förvisades Johannes till ön Patmos av romarna, där han från Gud fick de majestätiska synerna som utgör Uppenbarelseboken >>

För att inte förväxla Aposteln Johannes med Johannes Döparen – kan man beskriva aposteln Johannes som bror till Jakob, som är en annan av Jesu tolv lärjungar. Jesus kallar dessa två bröder för ”åskans söner”, och detta ger oss en nyckel till Johannes personlighet. Båda bröderna präglades av stor iver, passion och ambition. Under sina tidiga dagar med Jesus agerade Johannes ibland förhastat, hänsynslöst, häftigt och till och med aggressivt. Kanske kan vara en tröst för dig och mig idag 🙂

Blir fostrad av Jesus

Vi ser Johannes i Markusevangeliet (9:38-41) förbjuda en man att driva ut demoner i Jesu namn, eftersom han inte var en del av de tolv. Jesus tillrättavisar där försiktigt Johannes, och säger att ingen kan driva ut demoner i Jesu namn och sedan vända sig om och tala illa om honom. I Lukasevangeliet 9:51-54 ser vi hur bröderna vill kalla ner eld från himlen för att förgöra samariterna, eftersom de vägrar att välkomna Jesus. Återigen är Jesus tvingad att tillrättavisa bröderna för deras intolerans och brist på äkta kärlek till de förlorade.

Johannes iver för Jesus påverkades också av hans naturliga ambitioner, vilket framgick av hans begäran (genom hans mor) att han och hans bror Jakob skulle sitta på Jesu högra och vänstra sida i himmelriket, en händelse som orsakade en tillfällig spricka mellan bröderna och de andra lärjungarna (se Matteusevangeliet 20:20-24). Så även på denna tid uppstod ibland konflikter mellan bröder.

En man som mognar med åren

Trots dessa ungdomliga uttryck för missriktad passion mognar Johnannes med åren. Han börjar sakta men säkert att förstå behovet av ödmjukhet, hos dem som ville bli stora i Guds rike. Johannesevangeliet är det enda evangelium som beskriver Jesus, när han tvättar lärjungarnas fötter (13:4-16). Jesu enkla tjänandehandling måste ha påverkat Johannes mycket. Vid tiden för korsfästelsen hade Jesus tillräckligt med förtroende för Johannes, att överlämna sin mors vård till honom. Ett uppdrag som Johannes tog på största allvar. Från den dagen och framåt, tog Johannes hand om Maria som om vore hon hans egen mor.

Johannes förhastade begäran om en särskild plats i gudsriket, ger senare vika för en medkänsla och ödmjukhet, som skulle komma att prägla hans tjänst. Även om Johannes förblev modig och djärv, balanserades hans ambition av den ödmjukhet han lärde sig vid Jesu fötter. Denna vilja att tjäna andra och lida för evangeliets skull, gjorde det möjligt för honom att uthärda sin sista fängelseperiod på Patmos – där han enligt tillförlitliga historiska källor bodde i en grotta – helt avskuren från alla han älskade.

Ingen kärlek utan sanning…

Johannes var passionerat hängiven i förkunnandet av sanningen. Ingen i Skriften – förutom Herren Jesus själv – hade mer att säga om begreppet sanning. Johannes glädje var att förkunna sanningen för andra, och sedan se dem vandra i den (se Tredje Johannesbrevets fjärde kapitel). Hans starkaste kritik var mot dem som förvrängde sanningen och förde andra vilse, särskilt om de påstod sig vara troende (se Första Johannesevangeliet 2:4).

Samtidigt kallas Johannes också för ”kärlekens apostel”. I sitt eget evangelium hänvisar han till sig själv som ”den som Jesus älskade” (13:23, 20:2, 21:7, 21:20). Johannes avbildas ofta som den som lutar sig mot Jesu bröst, vid den sista måltiden. Hans korta andra brev är fyllt med uttryck för hans djupa kärlek till dem som han bryr sig om. Johannes riktar sitt första brev till en grupp troende ”som jag älskar i sanning” och uppmanar dem att ”älska varandra” genom att vandra i lydnad mot Jesu befallningar.

Johannes liv tjänar till att påminna oss om flera viktiga saker, som vi kan tillämpa i våra egna liv. För det första måste en iver för sanningen, alltid balanseras av kärlek till människor. Utan den kan iver övergå till hårdhet och dömande. Omvänt kan en översvallande kärlek som saknar förmågan att urskilja sanning från lögn, bli förödande sentimental. Som Johannes lärde sig när han mognade… OM vi talar sanning i kärlek så kommer vi ”i allting växa upp till honom som är huvudet, det vill säga Kristus” (se Efesierbrevet 4:15). Så ingen kärlek utan sanning, och ingen sanning utan kärlek!

De mest kända citaten om kärlek – från Johannes

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” /Johannesevangeliet 3:16

”Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Den som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek.” /Första Johannesbrevet 4:7-8

”Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser, utan i handling och sanning.” /Första Johannesbrevet 3:18

”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan.” /Första Johannesbrevet 4:18

”Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.” /Johannesevangeliet 15:13

Namnet Johannes pekar på nåd och barmhärtighet

Det hebreiska namnet Johannes kommer från יוֹחָנָן (Yochanan), vilket betyder ”Herren är nådig” eller ”Gud har förbarmat sig”. Namnet är en sammansättning av två delar: יוֹ (Yo): En kortform av YHWH, Guds heliga namn i den hebreiska delen av Bibeln. חָנָן (Chanan): Ett verb som betyder ”att visa nåd”, ”vara barmhärtig” eller ”ge nåd”.

Vad kan vi lära oss av aposteln Johannes? Vår AI-robot sammanfattar:

Aposteln Johannes är en av de mest inflytelserika gestalterna i Nya Testamentet. Hans liv, karaktär och skrifter ger oss många viktiga lärdomar för vårt eget andliga liv. Johannes kallas ofta ”kärlekens apostel” eftersom hans budskap kretsar kring kärlek, tro, sanning och ljus. Här är några av de viktigaste lärdomarna:

✨ 1. Kärlek är den högsta dygden

”Mina älskade, låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud. Den som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, för Gud är kärlek” (Första Johannesevangeliet 4:7-8). Johannes förklarar här att kärleken inte bara är en känsla eller ett val – det är själva naturen hos Gud. Att älska andra är därför ett sätt att återspegla Guds natur.

✨ 2. Sök intimitet med Jesus

”En av dem, den lärjunge som Jesus älskade, låg intill Jesus vid bordet” (Johannesevangeliet 13:23). Johannes hade en nära och djup relation med Jesus. Vid den sista måltiden lutade han sig mot Jesu bröst – en bild av närhet och intimitet. Johannes påminner oss här om att det inte räcker med att ha kunskap om Jesus – vi behöver också en personlig relation med honom.

✨ 3. Ljus och sanning övervinner mörkret

”Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det” (Johannesevangeliet 1:5). ”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd” Första Johannesbrevet 1:7). Johannes beskriver Jesus som ”världens ljus” (Johannesevangeliet 8:12). Han visar att ljuset alltid segrar över mörkret, oavsett hur mörkt det verkar vara. Att vandra i ljuset innebär att leva i ärlighet och sanning, utan att dölja synd, falskhet eller mörker i våra liv.

✨ 4. Var en trofast lärjunge

”När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade, sa han till sin mor: ’Kvinna, där är din son.’ Sedan sa han till lärjungen: ’Där är din mor.’ Från den stunden tog lärjungen henne hem till sig” (Johannesevangeliet 19:26-27). Medan många andra lärjungar flydde från korset, stannade Johannes kvar. Han var den enda manliga lärjungen som vågade följa Jesus hela vägen.

✨ 5. Hoppet om evigt liv

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Johannesevangeliet 3:16). ”Han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg, ingen gråt och ingen plåga” (Uppenbarelseboken 21:4). Johannes betonar att evigt liv ges genom tro på Jesus. Ingen gärning, ingen prestation – bara tro. I Uppenbarelseboken beskriver Johannes den nya himlen och den nya jorden, där sorg och död inte längre finns.

✨ 6. Andlig seger och uthållighet

”Var trogen intill döden, så ska jag ge dig livets krona” (Uppenbarelseboken 2:10). ”De övervann honom genom Lammets blod och genom sitt vittnesbörds ord” (Uppenbarelseboken 12:11). Johannes skrev Uppenbarelseboken i exil på ön Patmos. Trots förföljelse höll han fast vid sin tro, och förmedlade hopp till de förföljda. Uppenbarelseboken förklarad – köp boken här >>

Aposteln Johannes lär oss att kärlek, tro, ljus och uthållighet är centrala i det kristna livet. Hans liv är ett exempel på trofasthet, intimitet med Jesus och hängiven tjänst.

Diskussionsfrågor:

Vad tänker du på efter att ha läst om kärlekens apostel Johannes? Associera helt fritt!
Finns det något du nu blir inspirerad att ändra i ditt eget liv?
Vad vill du be Gud att hjälpa dig med – just idag?

Min personliga bön

Bed ut högt:
”Käre Far i himmelen, tack för de gudsmän som tjänat dig genom alla tider. Hjälp mig nu att med aposteln Johannes som exempel, helt få uppfyllas av Guds kärlek – som övergår allt förstånd. Jag ber också om att jag ska få vara en man, som är trofast och håller ut till slutet. I Jesu namn. AMEN.”

Aposteln Johannes säger: ”Mina älskade låt oss älska varandra, för kärleken kommer från Gud.” /Första Johannesbrevet 4:7

Kärlekens apostel – fakta och bibelreferenser:

Johannes skrev fjärde evangeliet, tre brev och Bibelns sista skrift Uppenbarelseboken.

Tidsperiod: Jesus – (0-100 e.Kr.)
Född: 6 e.Kr. (3767 AM*)
Död: 100 e.Kr. (3861 AM*)
Far: Sebedeus
Mor: Salome
Syskon: Jakob

*Anno Mundi (latin för år och värld) är den judiska tideräkningen som utgår från världens tillkomst som är satt till år 3761 f.Kr. I år (2024) motsvaras av år 5785 i den judiska tideräkningen. Det som ses här är en ungefärlig siffra. **uppgiften om ålder är ungefärlig hämtad från extrabibliska källor.

Här läser du mer om aposteln Johannes (Wikipedia) >>