Tomas tvivlaren: "Jag var den modige sökaren"

Han har gått till historien som ”Tomas tvivlaren” – mannen som vägrade tro förrän han själv fick se. Men bakom detta ögonblick av tvekan döljer sig berättelsen om en modig, lojal och sanningssökande lärjunge. Tomas var en man som vågade ställa de svåra frågorna – och som fann de djupaste svaren. Hans resa från tvivel till tro bär ett tidlöst budskap till ALLA som brottas med längtan och ärliga frågor. Kanske är du en av dem?

Vissa jämför aposteln Tomas med aposteln Petrus, och hans rädsla att bekänna Jesus inför sin omgivning. Petrus förnekelse beskrivs i de fyra evangelierna, och är en central händelse i passionshistorien. Aposteln Petrus agerande visar på mänskliga svaghet och rädsla, men också på ånger och sårbarhet. Det är en berättelse som betonar vikten av förlåtelse och upprättelse. Men om Petrus beskrivs som den glödande entusiasten som ofta lät sina känslor ta överhanden, var aposteln Tomas en reflekterande och modig person – som i sitt inre måste kämpa sig till visshet – men sedan blev så orubblig i sin tro att han var beredd att dö för den.

Berättelsen om Tomas

Tomas är en av Jesu Kristi tolv apostlar. I Bibeln kallas Tomas även för Didymus (se Johannesevangeliet 11:16 och 20:24), vilket är det grekiska motsvarigheten till det hebreiska namnet Tomas. Båda betyder ”tvilling”. Bibeln nämner dock aldrig vem Tomas var tvilling till, och det finns inga närmare upplysningar om hans familjebakgrund i de bibliska texterna. Det var vanligt under denna tid att personer hade både ett hebreiskt eller arameiskt namn och ett grekiskt namn, särskilt i områden med blandad befolkning.

I de synoptiska evangelierna – Matteus, Markus och Lukas – nämns Tomas endast i uppräkningen av apostlarna (Matteusevangeliet 10:3, Markusevangeliet 3:18 och Lukasevangeliet 6:15). I Johannesevangeliet spelar Tomas däremot en framträdande roll, i två betydelsefulla berättelser.

Tomas var modig

Mot slutet av Jesu jordiska verksamhet fanns det människor i Judeen, som planerade hans död. Det är vid denna tidpunkt som Jesus och lärjungarna får veta att deras vän Lasaros är nära att dö (se Johannesevangeliet 11:1–3). Lärjungarna som fruktar för sina liv, försöker övertala Jesus att inte återvända till Lasaros hemstad Betania, eftersom den låg så nära Jerusalem där man visste att dödshot väntade. Men Jesus är fast besluten att gå, och Tomas säger då till de andra lärjungarna: ”Låt oss också gå, för att dö med honom” (Johannesevangeliet 11:16). Tomas vilja att följa Jesus trots riskerna är anmärkningsvärd. Även om hans inställning var pessimistisk och orden ganska dystra, visar Tomas här stort mod och stark lojalitet mot Jesus.

Hur han blev känd som ”Tomas tvivlaren”

Av Tomas liv lär vi oss att han var djupt hängiven sin Mästare, men också att han brottades med ärliga tvivel och frågor. På uppståndelsens dag visar sig Jesus för en grupp av sina lärjungar i ett stängt rum. Av någon anledning är Tomas inte med vid detta ytterst betydelsefulla tillfälle (se Johannesevangeliet 20:19–24). När de andra lärjungarna senare berättar för Tomas att de sett den uppståndne Herren, svarar han: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i dem och sticka handen i hans sida, så kan jag inte tro” (Johannesevangeliet 20:25).

Med dessa berömda ord får Tomas ett smeknamn som kommer att leva vidare genom historien, nämligen ”Tomas tvivlaren”. För Tomas liksom för många av oss, innebär seende att tro. Men Tomas spontana reaktion var inte ett uttryck för motstånd mot sanningen. Hans tvivel var snarare uttryck för en äkta, sanningssökande personlighet. Tidigare hade Jesus varnat lärjungarna för sin förestående bortgång och sagt att han gick till sin Faders hus för att bereda en plats för dem. Lärjungarna blir då förvirrade av Jesu gåtfulla språk. Tomas ärlighetsdrivna skepticism och hans nyfikna natur, får honom att våga ställa den obekväma frågan: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då veta vägen?” (Johannesevangeliet 14:5). Jesus svarar då Tomas med dessa välkända ord: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig” (Johannesevangeliet 14:6).

Äkta tro utesluter inte uppriktiga frågor

När Tomas säger till de andra lärjungarna att han behöver bevis för att kunna tro att Jesus har uppstått, var han uppriktig. Äkta tro utesluter inte ärliga frågor. Åtta dagar efter Jesu uppståndelse samlas lärjungarna igen. Denna gång är Tomas med. Jesus visar sig åter för dem och vänder sig nu direkt till Tomas: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer. Räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte längre utan tro!” (Johannesevangeliet 20:27). Jesus visste exakt vad Tomas behövde för att kunna tro, och han gav honom det svar han frågade efter.

Jesus bemöter Tomas med kärlek just där han befinner sig, och leder honom varsamt tillbaka till tron. Därför kan du och jag också vara ärliga inför Gud med våra tvivel och frågor – Jesus förstår våra inre kamper och kan styrka vår tro. Precis som Tomas kan vi med övertygelse bekänna: ”Min Herre och min Gud!” (Johannesevangeliet 20:28).

Om att tro – utan att se

När Tomas hade kommit till tro bekräftade Jesus hans tro, men riktade sig också till alla framtida läsare av Johannesevangeliet med dessa ord: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte har sett men ändå tror” (Johannesevangeliet 20:29). Dessa ord når oss genom århundradena för att hjälpa och uppmuntra alla som tror på Kristus – utan att ha sett honom med egna ögon.

Några dagar senare var Tomas ute och fiskade tillsammans med Petrus och de andra lärjungarna, när Jesus visade sig vid Galileiska sjön (Johannesevangeliet 21:2). Den sista gången Tomas nämns i Bibeln är i Apostlagärningarna 1:13, där han återfinns i lärjungaskaran. Utombibliska skrifter och kristen tradition menar att Tomas sedan tog evangeliet till Indien, och att han där led martyrdöden för sin tro.

I slutändan är smeknamnet ”Tomas tvivlaren” ganska olyckligt. Det är sant att Tomas krävde bevis innan han kunde tro på Kristi uppståndelse. Tvivlet spelade en roll i hans reaktion, men det definierade inte hans liv. Tomas borde snarare bli ihågkommen för sin lojalitet, sin ärlighet, sin lydnad och sitt mod.

Tomas var aldrig tvivlaren – han var den modige sökaren

Vi har varit orättvisa mot honom. I århundraden har vi kallat honom ”Tomas tvivlaren”, som om hela hans liv kunde reduceras till ett enda ögonblick av tvekan. Ett tillfälle då han inte var på plats, och då han inte vågade lita på andras ord.

Men när jag läser Johannesevangeliet ser jag något helt annat. Jag ser inte en tvivlare jag ser en lojal vän, en modig följeslagare och framför allt ser jag en ärlig sökare efter sanning.

Då Jesus talar om att återvända till Judéen där dödshoten väntar, är det Tomas som kliver fram. ”Låt oss gå med, så att vi får dö med honom”, säger Tomas till de andra. Detta är inte tvivel. Inte heller feghet. Det är en människa som har förstått att kärlek ibland kostar – men som ändå väljer att följa. En lärjunge som trots att han inte ser hela bilden, väljer närheten till Jesus framför tryggheten.

Det där har stannat i mig. För jag vet hur det känns att stå inför osäkerhet och ändå vilja gå. Att inte ha alla svar, men ändå säga: ”Jag vill vara där du är, Jesus, även om det gör ont.”

Och när Jesus senare i ett avskedstal fyllt av gåtfulla ord, säger att han går bort för att bereda en plats åt dem – är det Tomas som vågar fråga det som de andra kanske tänkte men inte vågade säga: ”Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen”?

Att vilja veta vägen…

Tomas fråga till Jesus andas inte tvivel, utan ärlighet. Det är modet att inte låtsas förstå, att inte spela from – utan att faktiskt VILJA VETA VÄGEN.

Utan Tomas uttalade undran hade vi kanske aldrig fått det där makalösa svaret från Jesus: ”Jag är vägen, sanningen och livet”. Tänk att en av kristendomens allra mest centrala trosbekännelser, formulerades som ett svar på Tomas rakryggade sökande.

Det säger något. Det säger att tron inte handlar om att ha allt klart från början. Tro handlar om att våga gå, trots riskerna. Våga fråga, trots att svaren dröjer. Och framför allt… att stanna kvar i rörelsen, i samtalet och i sin längtan efter svar.

Tomas borde inte definieras av sina tvivel. Han borde definieras av sin ärlighet, sin modiga kärlek och sin ovilja att nöja sig med halvsanningar. Tomas ville inte tro för trons skull – han ville tro för att han visste att det fanns något verkligt att lita på.

Och när Jesus väl visade sig för honom, föll Tomas inte ner i skam. Han föll ner i tillbedjan: ”Min Herre och min Gud!” Det var inte ett tvivels sista suck. Det var en trons födelse, mitt i sökandet.

Aposteln Tomas i Indien – tro, tradition och martyrskap

Långt efter att de bibliska berättelserna tystnar om lärjungen Tomas, lever hans namn vidare i en av de mest levande och envisa kristna traditionerna utanför västvärlden – den i Indien. Enligt både urkristen tradition och kyrkohistoriska källor ska aposteln Tomas ha fört evangeliet till den indiska kontinenten, och där grundat en livskraftig kyrka som än i dag bär hans namn.

Tomas som ofta är ihågkommen som ”tvivlaren” i västerländsk tradition – är i öst något helt annat. Där är Tomas en beundrad missionär, grundare och martyr. Enligt den syrisk-ortodoxa traditionen i Kerala (sydvästra Indien) anländer Tomas till Malabarkusten omkring år 52 efter Kristus. Där predikar Tomas evangeliet, döper konvertiter och upprättar (enligt traditionen) sju församlingar. Tomas ska ha nått människor i många olika samhällsskikt, allt från enkla fiskare till högt uppsatta i det lokala styret. Hans arbete la grunden till vad som idag kallas de ”Tomas-kristna”, som är ett samlingsnamn för de uråldriga indiska kyrkor som härleder sitt ursprung till aposteln Tomas.

Thomasakterna

Berättelserna om Tomas resa till Indien finns också i den apokryfiska skriften ”Thomasakterna”, som är en färgstark och symbolisk text från 200–talet efter Kristus. Här beskrivs Tomas först som ovillig att gå österut, men sedan som sänd av Gud via ett mirakel. Tomas blir såld som slav till en indisk handelsman, för att hamna just där Gud vill ha honom. Väl i Indien predikar han, botar sjuka och väcker till och med döda till liv. Men det är inte utan kostnad – enligt traditionen dör Tomas martyrdöden, genomborrad av ett spjut nära den plats som idag är St. Thomas Mount i Chennai (tidigare Madras). Tomas grav vördas i San Thome Basilica, där både pilgrimer och turister samlas för att hedra hans minne.

Tomas som trons budbärare

Den indiska Tomas-traditionen bekräftas och förstärks av flera kyrkofäder och tidiga kristna historiker. Origenes (ca 185–254) nämner att Tomas predikade i ”Parthien”, ett område som sträckte sig mot öst. Kyrkohistorikern Eusebios av Caesarea (ca 260–340) noterar också att Tomas ska ha fört evangeliet till österns folk. Efrem syrern (en av 300-talets mest älskade kyrkoförfattare) hänvisar i sina hymner till Tomas arbete i Indien och beskriver honom som ett ljus som lyster i österns mörker. Dessa vittnesbörd är inte alltid historiskt exakta, men visar att berättelserna om Tomas östliga mission var starkt förankrad redan i kyrkans tidiga århundraden.

Att Tomas liv och död fått sådan betydelse i Indien är i sig ett tecken på den tidiga kyrkans globala räckvidd. När vi i väst fokuserat på Rom och Jerusalem, har kristna i Indien i nästan två tusen år sett på Tomas – inte som tvivlaren – utan som trons budbärare, evangeliets pionjär och Indiens apostel.

Diskussionsfrågor:

Vad tänker du på efter att ha läst om Tomas? Associera helt fritt!
Finns det något du nu blir inspirerad att ändra i ditt eget liv?
Vad vill du be Gud att hjälpa dig med – just idag?

Min personliga bön

Bed ut högt:
”Käre Far i himmelen, tack för de gudsmän som tjänat dig genom alla tider. Hjälp mig nu att med Tomas som exempel, våga ställa de svåra och ärliga frågorna. Jag ber också om mod att våga dö för min tro, om så skulle krävas. I Jesu namn. AMEN.”

Tomas sade: ’Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen?’ Jesus svarade honom: ’Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.’ /Johannesevangeliet 14:5–6

Tomas (Didymus) – fakta och bibelreferenser:

Tomas och Didymus betyder tvillingen. Han var en av de tolv lärjungarna som följde Jesus. Han nämns alltid i den andra gruppen när lärjungarna räknas upp (tillsammas med Filippus, Bartolomeus och Matteus).

Tidsperiod: Jesus – (0-100 e.Kr.)
Född: 18 e.Kr. (3779 AM*)
Död: 21 dec 72 e.Kr. (3833 AM*)
Ålder: 54 år

*Anno Mundi (latin för år och värld) är den judiska tideräkningen som utgår från världens tillkomst som är satt till år 3761 f.Kr. I år (2025) motsvaras av år 5785 i den judiska tideräkningen. Det som ses här är en ungefärlig siffra.

Här kan du läsa mer om Tomas (wikipedia) >>

Vi läser om Tomas på 11 platser i Nya Testamentet, här finner du listan på bibelställen >>
Vi läser om Didymus på 3 platser i Nya Testamentet, här finner du listan på bibelställen >>