Fiskaren Petrus: "Jag sjönk men Jesus räddade mig"

Petrus är fiskaren som sjunker men reser sig igen, genom Herrens nådefulla hand. Han är en man med mäktiga ord, snabba handlingar och smärtsamma fall. Gång på gång blir Petrus upprättad, av Jesus själv. Genom stormiga vatten, eldiga tal och förkrossande svek… formar Jesus Petrus till en framgångsrik ledare, som sprider evangeliet varhelst han drar fram. Att följa Petrus är att våga spegla sig i tvivel, tro, kamp och seger. Hans liv är ett levande bevis på att Jesus inte bara ser vad du och jag är idag – utan vad vi kan bli.

Petrus (även kallad Simon eller Kefas) var gift, något som tydligt framgår i Nya Testamentet. Paulus nämner i Första Korinthierbrevet 9:5 att Petrus hade med sig sin troende hustru i tjänsten, precis som flera av de andra apostlarna. Även om hennes namn aldrig nämns, får vi en glimt av deras hem i evangelierna, där Jesu helande av Petrus svärmor beskrivs. Hon låg sjuk i feber, men blev helad när Jesus tog henne i handen och reste henne upp – ett av de tidiga undren i Jesu offentliga tjänst.

Detta visar att Petrus levde i ett familjehushåll, troligen tillsammans med sin hustru och svärmor i Kapernaum. I en tid där många lämnade allt för att följa Jesus, vittnar Petrus familjesituation om att också det gifta livet kunde rymmas i kallelsen till lärjungaskap.

Vem var hans fru?

Hon var inte bara en fru i bakgrunden – hon var en följeslagare i evangeliets tjänst. Tidig kyrklig tradition särskilt hos Klemens av Alexandria, berättar att hon led martyrdöden före sin man. Petrus, fylld av smärta men också av tro, ska ha tröstat henne med orden: ”Tänk på Herren.” En kort mening. Men… med en evig kraft.

Kärt barn har många namn…

I Johannesevangeliet 1:42 läser vi om när Petrus möter Jesus: Andreas (hans bror) tar Simon till Jesus, som tittar direkt på honom och säger: ”Du är Simon Johannes son, du ska heta Kefas”. Simon var hans hebreiska födelsenamn (שִׁמְעוֹן Shim’on) som betyder ”Den som hör” eller ”lyssnare”. Kefas är arameiska (som Jesus talade) och betyder klippa eller stenblock. Petrus (Πέτρος Petros) kommer från den grekiska maskulina namnsformen som betyder klippa eller berggrund. Den feminina formen är Petra (πέτρα).

En intressant detalj är att när Jesus säger (i Matteusevangeliet 16:18): ”Du är Petrus och på denna klippa ska jag bygga min församling”, använder han ett ordspel mellan Petros (hans maskulina namn) och den feminina formen för klippa – Petra (klippa). Detta har gett upphov till olika teologiska tolkningar. Både om Petrus roll som eventuell påve*, ELLER att Jesus istället förtydligar att hela gudomen (både maskulint och feminint) är klippan som Guds församling (Kristi kropp på jorden) bygger på.

*Den katolska kyrkan betraktar Petrus som den förste biskopen i Rom, och därmed den förste påven. Men detta bygger mer på kyrklig tradition än på nytestamentlig text, och det är därför ett omdebatterat ämne bland både forskare och i andra kyrkor (utanför den katolska).

Berättelsen om Simon Petrus

Petrus är en frispråkig och hängiven lärjunge. Han beskrivs som en av Jesu närmaste vänner, apostel och pelare i Guds församling (se Galaterbrevet 2:9). Petrus är entusiastisk, viljestark, impulsiv och ibland till och med burdus. Trots sina många styrkor har han flera svagheter och misslyckanden i sitt liv. Ändå fortsätter Herren, som har utvalt honom – att forma Petrus till precis den han var tänkt att bli.

Simon Petrus kommer ursprungligen från Betsaida (Johannesevangeliet 1:44), men bor i Kapernaum (Markusevangeliet 1:29), som båda är städer vid Galileiska sjön. Han är gift (Första Korinthierbrevet 9:5), och driver ett lönsamt fiskeföretag tillsammans med Jakob och Johannes (Lukasevangeliet 5:10). Simon möter Jesus genom sin bror Andreas, som hade börjat följa Jesus efter att ha hört Johannes Döparen utropa att Jesus var Guds lamm (se Johannesevangeliet 1:35–36). Andreas går (efter att ha hört dessa ord) genast för att hämta sin bror och föra honom till Jesus. När Jesus möter Simon ger han honom ett nytt namn: Kefas (arameiska) eller Petrus (grekiska), vilket betyder klippa (se kommentar i stycket ovan). Senare kallar Jesus officiellt Petrus att följa honom, genom ett mirakulöst fiskfångstmirakel (Lukasevangeliet 5:1–7). Och omedelbart lämnar Petrus allt för att följa Herren (vers 11).

Talesperson för de andra

Under de följande tre åren lever Petrus som Jesu lärjunge, och som naturlig ledare blir han talesperson för de tolv (se Matteusevangeliet 15:15, 18:21, 19:27 + Markusevangeliet 11:21 + Lukasevangeliet 8:45, 12:41 + Johannesevangeliet 6:68, 13:6–9, 36). Än viktigare är att det var Petrus som först bekände Jesus som ”Messias, den levande Gudens Son”. En sanning som Jesus säger har blivit uppenbarad för Petrus av Gud Fadern i himlen (Matteusevangeliet 16:16–17).

Petrus ingår i Jesu innersta krets, tillsammans med Jakob och Johannes. Endast dessa tre är med när Jesus uppväcker Jairos dotter (Markusevangeliet 5:37) och när Jesus förvandlas på det så kallade förklaringsberget (Matteusevangeliet 17:1). Petrus och Johannes får även det särskilda uppdraget att förbereda den sista påskmåltiden (Lukasevangeliet 22:8).

Hetsigt temperament

Flera gånger visar Petrus sig vara impulsiv så till den grad, att han agerar förhastat. Exempelvis när han stiger ur båten för att gå på vattnet mot Mästaren (Matteusevangeliet 14:28–29) – men börjar sjunka när han tar blicken från Jesus och istället börjar att titta på vågorna (vers 30). Petrus är även den som försöker tillrättavisa Jesus, för att hindra honom från att tala om sin död (Matteusevangeliet 16:22), och blir genast tillrättavisad (vers 23). Det är också Petrus som föreslår att man ska bygga tre hyddor åt Mose, Elia och Jesus (Matteusevangeliet 17:4), för att sedan falla ner i skräck inför Guds härlighet (vers 5–6). Det är Petrus som drar sitt svärd och hugger av örat på översteprästens tjänare (Johannesevangeliet 18:10), men blir då tillsagd att sluta (vers 11). Och det är Petrus som skryter om att han aldrig ska överge Herren (Matteusevangeliet 26:33) – men ändå dröjer det inte länge förrän Petrus förnekar Jesus tre gånger (vers 70–74).

Genom allt detta förblir Jesus ändå Petrus kärleksfulle Herre och trofaste vägledare. Jesus bekräftar Simon som Petrus ”klippan”, och lovar att han ska ha en nyckelroll i grundandet av Guds församling. Efter uppståndelsen nämner Jesus specifikt Petrus, som någon som nu verkligen behöver höra de goda nyheterna (Markusevangeliet 16:7). Och genom att upprepa undret med den stora fiskfångsten (som skedde när Jesus kallade Petrus), visar Jesus tydligt att han både förlåter och återinsätter Petrus som apostel (Johannesevangeliet 21:6, 15–17).

Pingstdagen och församlingens födelse

På pingstdagen är Petrus huvudtalare inför folket i Jerusalem (Apostlagärningarna 2:14), och det är här församlingen föds med omkring 3 000 nya troende (vers 41). Senare helar Petrus en lam tiggare (Apostlagärningarna 3) och predikar frimodigt inför Stora rådet (Apostlagärningarna 4). Varken arresteringar, slag eller hot kan nu dämpa Petrus iver att predika den uppståndne Kristus (Apostlagärningarna 5).

Jesu löfte om att Petrus skulle spela en grundläggande roll i församlingens tillblivelse, uppfylls i tre steg. Först predikar Petrus på pingstdagen (Apostlagärningarna 2), sedan är han närvarande när samarierna tar emot den helige Ande (Apostlagärningarna 8), och till sist blir han kallad till den romerske officeren Kornelius, som också blir en Jesustroende och tar emot den helige Ande (Apostlagärningarna 10). På detta sätt ”öppnar” Petrus tre olika världar – judar, samarier och hedningar – för församlingen.

”Gud gör inte skillnad på människor”

Även som apostel får Petrus gå igenom andlig mognad. Till en början är Petrus tveksam till att gå till hedningen Kornelius. Men när han ser att romarna (hedningarna) tar emot den helige Ande på samma sätt som han själv gjort, drar han slutsatsen att ”Gud gör inte skillnad på människor” (se Apostlagärningarna 10:34). Därefter försvarar han starkt hedningarnas rätt att vara troende, utan att behöva följa judisk lag (Apostlagärningarna 15:7–11).

Ett annat exempel på mognad i Petrus liv är hans besök i Antiokia. Där umgås han fritt med de hednakristna. Men när några judar kommer dit, drar han sig undan för att inte stöta sig med dem. Aposteln Paulus ser detta som hyckleri och tillrättavisar därför Petrus offentligt (Galaterbrevet 2:11–14).

Senare i livet umgås Petrus med Markus (Första Petrusbrevet 5:13), som skrev Markusevangeliet baserat på Petrus berättelser om sitt liv med Jesus. Petrus skriver för egen hand två inspirerade brev (Första och Andra Petrusbrevet) mellan år 60 och 68 efter Kristus. Jesus hade uttryckt att Petrus skulle dö som martyr (Johannesevangeliet 21:18–19) – en profetia som troligen uppfylls under kejsar Neros förföljelse. Enligt traditionen blir Petrus korsfäst upp och ner i Rom (men det finns inga säkra bevis för exakt hur han dog).

Två röster – men ett evangelium

Petrus och Paulus (se förra veckans post) >> är utan tvekan de två mest framträdande gestalterna i Nya Testamentets kyrka. De företräder olika bakgrunder, olika personligheter – och olika kallelser. Petrus som är den impulsive fiskaren från Galiléen, blir med tiden den stadiga klippa som Jesus kan använda i byggandet av sin församling. Paulus som är den skarpsinnige farisén från Tarsos, blir hedningarnas apostel genom ett dramatiskt möte med den uppståndne Kristus.

Ibland har man velat spela ut deras teologier mot varandra – som om Paulus stod för ett evangelium utan lag, och Petrus för ett mer traditionellt och judiskt präglat förhållningssätt. Men läser vi texterna noggrant ser vi snarare två röster som kompletterar varandra – och tillsammans förkunnar samma budskap. Frälsning på grund av nåd, genom tron på Jesus Kristus.

Olika kallelser men gemensam grund

Deras kallelser skiljer sig åt. Petrus är främst sänd till judarna, medan Paulus har sitt uppdrag bland hedningarna (Galaterbrevet 2:7–8). Detta påverkar förstås deras språk och olika betoningar. Paulus är systematisk och teologiskt djupgående. Han förklarar frälsningens innebörd genom begrepp som rättfärdiggörelse, försoning och ny skapelse. Petrus däremot skriver mer pastoralt. Han vägleder församlingar i prövning, och uppmuntrar till uthållighet i lidande.

Samtidigt finns det en tydlig gemensam grund. När Petrus talar vid apostlamötet i Apostlagärningarna 15, bekräftar han att också hedningar blir frälsta genom Guds nåd, utan att först behöva följa Mose lag: ”Vi tror att vi blir frälsta genom Herren Jesu nåd, på samma sätt som de.” Paulus uttrycker samma sanning i Romarbrevet: ”Vi menar att människan blir rättfärdig genom tro, utan laggärningar.”

Deras teologiska bilder skiljer sig i uttryck, men pekar åt samma håll. Paulus talar om församlingen som Kristi kropp där varje lem (kroppsdel) har sin plats (Första Korinthierbrevet 12), medan Petrus beskriver kyrkan som ett andligt hus och ett heligt prästerskap (Första Petrusbrevet 2:5–9). Den ena betoningen är gemenskap i funktion – den andra är helighet i kallelse och det allmänna prästadömet – men båda har Kristus som hörnsten.

Konflikt utan splittring

En känd konflikt mellan Paulus och Petrus uppstår i Antiokia (Galaterbrevet 2:11–14), när Petrus drar sig undan från att äta med hednakristna. Paulus konfronterar honom då öppet och menar att Petrus’ handling undergräver evangeliets frihet. Detta visar att också apostlar kunde fela – och att sanningen ibland måste försvaras även mot ledarfigurer. Men konflikten leder inte till splittring, utan blir istället en påminnelse om att INGEN står över evangeliet.

Kanske är det just detta som är nyckeln till att förstå Petrus och Paulus. Deras enhet låg inte i att de alltid tyckte lika, utan i att de båda underordnade sig Kristus. De var olika till person och uttryckssätt – men de pekade på samme Herre.

I en tid som vår, där splittring ofta får mer utrymme än samhörighet, är det befriande att se hur Gud kan använda olika personligheter för att bygga sin församling. Petrus och Paulus visar att det inte handlar om att tala exakt likadant, utan om att tala troget om samma evangelium.

Deras röstklang skiljer sig – men melodin är densamma.

Vad kan vi då lära oss av aposteln Petrus liv? AI sammanfattar:

Petrus liv och lära erbjuder en rik källa till insikter för både hjärta och tanke. Han är kanske den mest ”mänskliga” av apostlarna – full av motsägelser, men också av nåd. Här är några viktiga saker vi kan lära oss av hans liv och undervisning:

1. Jesus kallar vanliga människor till ovanliga uppgifter

Petrus var en enkel fiskare, inte skolad i teologi eller ledarskap. Ändå kallar Jesus honom att bli en ”människofiskare” och en av församlingens pelare (Matteusevangeliet 4:19, Galaterbrevet 2:9). Det visar att Gud inte är beroende av perfekta människor, utan av villiga hjärtan. ”När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var… förstod de att de hade varit med Jesus” (Apostlagärningarna 4:13).

2. Tro kräver mod – men modiga steg kan också leda till fall

Petrus vågade kliva ut ur båten (Matteusevangeliet 14:29), men han sjönk när han tog blicken från Jesus. Det lär oss att mod inte är motsatsen till svaghet – utan att verklig tro håller sig fäst vid Jesus, även i stormen.

3. Nåd finns också efter våra största svek

Trots att Petrus tre gånger förnekar Jesus, möter han inte förakt – utan återupprättelse. Jesu fråga ”Älskar du mig?” (Johannesevangeliet 21:15–17) visar att kärleken är vägen tillbaka, inte skam. Gud arbetar vidare även med dem som faller hårt. ”Om vi är trolösa, förblir han ändå trofast…” (Andra Timoteusbrevet 2:13).

4. Andlig mognad tar tid

Petrus gick från impulsiv och oförstående, till en vis och uthållig ledare. Petrusbreven är fyllda av uppmuntran i lidande, kallelse till helighet och hopp om Jesu återkomst. Han visar att lärjungaskap är en vandring – där våra misslyckanden kan bli verktyg i Guds hand. ”Var heliga i all er livsföring, eftersom det står skrivet: Ni ska vara heliga, för jag är helig” (Första Petrusbrevet 1:15–16).

5. Evangeliet gäller alla – även de vi först inte förstår

Petrus behövde en vision från Gud för att inse att hedningar också tillhör Guds frälsningsplan (Apostlagärningarna 10). När han insåg det, förkunnade han frimodigt: ”Gud gör inte skillnad på människor.” (Apostlagärningarna 10:34). Det utmanar oss att tänka större, älska bredare (utanför våra egna cirklar) och släppa fördomar.

6. Stå fasta – även när det kostar

I Första Petrusbrevet uppmanar han kristna att stå fasta i tron trots lidande. Han visste vad förföljelse innebar – och vad hoppet om Kristus kunde bära genom det. ”Stå därför fasta i tron, starka i ert inre… Ty efter en kort tids lidande ska han upprätta, stödja, styrka och befästa er” (Första Petrusbrevet 5:9–10).

Diskussionsfrågor:

Vad tänker du på efter att ha läst om fiskaren Petrus? Associera helt fritt!
Finns det något du nu blir inspirerad att ändra i ditt eget liv?
Vad vill du be Gud att hjälpa dig med – just idag?

Min personliga bön

Bed ut högt:
”Käre Far i himmelen, tack för de gudsmän som tjänat dig genom alla tider. Hjälp mig nu att med Petrus som exempel, inte låta mina känslor stå i vägen för din kallelse över mitt liv. Jag ber också om hjälp att resa mig igen, när jag faller. I Jesu namn. AMEN.”

”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord.” /Johannesevangeliet 6:68

Petrus säger detta när många andra lärjungar börjar lämna Jesus, efter ett svårt tal. Jesus frågar de tolv om de också vill gå, och Petrus svarar – inte med full förståelse, men med trofasthet och insikt. Uttalandet fångar kärnan i lärjungaskapet: att hålla fast vid Jesus även när vi inte förstår allt.

Fiskaren Simon Petrus – fakta och bibelreferenser:

En av de tolv apostlarna. Fiskare och bror med Andreas. Bodde i Kapernaum och var gift med en kvinna som inte nämns vid namn i Bibeln. Ofta frispråkig och rättfram.

Tidsperiod: Jesus – (0-100 e.Kr.)
Född: 1 e.Kr. (3762 AM*)
Död: 64-68 e.Kr. (3825-3829 AM*)
Ålder: 65 år
Far: Jona
Relationer: fru (äktenskap)

*Anno Mundi (latin för år och värld) är den judiska tideräkningen som utgår från världens tillkomst som är satt till år 3761 f.Kr. I år (2025) motsvaras av år 5785 i den judiska tideräkningen. Det som ses här är en ungefärlig siffra.

Här kan du läsa mer om Petrus (wikipedia) >>

Vi läser om Simon på 75 platser i Nya Testamentet, här finner du listan på bibelställen >>
Vi läser om Kefas på 11 platser i Nya Testamentet, här finner du listan på bibelställen >>
Vi läser om Petrus på 155 platser i Nya Testamentet, här finner du listan på bibelställen >>